Uranbrytning nej tack

Det talas om att bryta uran i norra Sverige som om det rörde sig om bärplockning: en liten verksamhet som ger många arbetstillfällen. Längre från sanningen kan man knappast komma. Kärnkraften har tre moment som är förkastliga ur miljösynpunkt: uranbrytningen, olycksrisken och slutförvaringen, där uranbrytningen är den mest förbigångna.
Av ett ton malm får man ut omkring ett kilo uran. För att ta ut uranet krossas malmen och blandas med svavelsyra och när uranet är borta, lämnas tre ton sandvälling som avfall. I denna överblivna sandvälling finns 90 procent av den ursprungliga radioaktiviteten kvar samt mängder av tungmetaller och andra farliga ämnen som ger de gruvarbetare som arbetar med uran en mångdubblad risk för lungcancer.
Kärnkraften framstår i debatten ibland som ren energi, män i vita rockar som går runt och trycker på sterila knappar. Det är dags att ersätta kärnkraftskramarnas bild med en mer realistisk, en lungsjuk gruvarbetare i en ödelagd bygd.
Det är dags för den lokala opinionen att vakna och reagera mot planerna för uranbrytning i Sverige.
Gunvor G Ericson
riksdagskandidat
miljöpartiet de gröna