Ut och sprid glädje för sjutton

Något som inte är en hemlighet för mina nära är att jag de senaste åren mått ganska dåligt i perioder. Under hösten har det dock lättat märkvärt. Och så häromdagen fick jag, dock på omvägar, höra att en av mina vänner sagt att hon aldrig sett mig så här glad. Någonsin. Hon tyckte att det liksom sken lite om mig.
Jag kunde inte tro det. Hade någon sagt så om mig?! Tyckte hon att jag verkade lyckligare än på länge?! Jag tänkte på det en stund. Ja, kanske var hon till och med glad för mig skull! Jag kunde känna hur något började hända inom mig. En värmande glädje spred sig runt i alla mina små blodådror som så länge varit lite frusna och ledsna. Alldeles säkert log jag för mig själv. Och alldeles säkert ler jag varje gång jag tänker på det.

Samma sak hände i höstas. Jag satt och fördrev tiden på Internet och språkade lite med en av mina mer nyfunna vänner. Vi pratar om ditten och datten då hon nämner att sen jag träffat den där speciella någon så skrattar jag mer och hon tycker verkligen att jag är värd att må bättre efter allt som varit. Så fort jag läste vad hon skrivit så kände jag det, denna härliga och goa värmen i kroppen. Och helt ärligt så började ögonen tåras på mig, känslig som jag är.
Dessa enkla små fraser gjorde mig ännu lyckligare än vad jag var innan de sa dem. De bryr sig. Det spelar dem någon roll om jag skrattar eller gråter.

Det finns de som påstår att de inte tar åt sig av sådana här saker. Att raka, varma, ärliga, uppskattande, glädjespridande ord inte har någon som helst inverkan alls på dem. Till dessa personer har jag bara en sak att säga: tss, pyttsan!
Det är viktigt att vi visar de i vår omgivning som vi bryr oss om att vi faktiskt gör det. Någonstans inom oss har vi väl alla på känn vad våra vänner tycker om oss, men det skadar inte att få höra det ibland. Eller ofta. Bara vi gör det någon gång.
Så gör det mina nära blivit världsmästare i: ut och sprid glädje för sjutton!