Vi i Sverige verkar vara väldigt oroliga för vårt utbildningssystem, utifrån siffrorna i den färskaste Eurobarometern (Eurobarometer 79). Vi sätter vi störst vikt vid frågan om utbildning i hela EU, enligt opinionsundersökningen där nästan 27 000 européer tillfrågats.
Fixeringen vid förkovring skulle kunna vara utslag av den långa debatten om en skola i morastillstånd och sjunkande elevresultat i internationella mätningar. Eller vänsterns ojande kring att de ganska färska terminsavgifterna för utomeuropeiska högskolestudenter skulle skrämma bort kompetens och internationellt know-how.
Men siffrorna talar inte sitt tydliga språk. De visar däremot att den som mår ganska bra har andra problem än den som kämpar för sin överlevnad. I relation till andra EU-medborgare är vi lugna när det gäller landets ekonomi. Bara tyskarna tycker att det egna landets ekonomi är en mindre utmaning än vi svenskar. Samtidigt har vi EU-rekord i att inte oroa oss för statsskulden, skatterna eller inflationen. I krisländerna vållar däremot de tre frågorna gigantisk oro, visar Eurobarometern.
Vid sidan om utbildning och arbetslöshet är det miljöfrågor och hälsofrågor som svenskarna tycker är allra viktigast. Samma tendenser finns i (relativt) välmående länder som Finland, Danmark och Nederländerna.
Om man måste välja något att gå igång på så väljer vi alltså utbildningssystemet. Att svenskar tycker att det bör högprioriteras är glädjande. Kunskapsresultaten i skolorna måste upp och spetsen på universiteten måste vässas för att Sverige ska bli en mer framgångsrik kunskapsnation. Utbildningsminister Jan Björklund tar med sin omstöpning av hela skol- och utbildningssystemet stora kliv i rätt riktning.