Det är fredag morgon. Pedagogerna Sussie Hultman och Malin Jonsson samlar packning och 15 barn utanför Malmbryggshagens förskola i Nyköping. I led går gruppen till husets baksida, där förskolebussen står.
Barnen ställer sig sida vid sida, med ryggarna mot bussen och väntar på att chauffören Magnus Lindkvist ska packa färdigt dagens proviant, som kocken Jorge Campusano förberett.
Med förvånansvärd smidighet tar sig 15 barn, två pedagoger, en chaufför, en praktikant och en reporter in. Skor placeras på hyllor vid ingången. På andra sidan mittgången hängs jackor upp och mössor och vantar läggs i lådor. Barnens väskor med extrakläder ligger sedan gårdagen – då de åkte till Palstorps hage – kvar på hyllor över sätena. Alla intar sina givna platser.
Sussie och Malin prickar av alla närvarande barn på var sin lista. Men avfärden drar ut på tiden. Ett barn har inte kommit till förskolan i dag. Sussie tar fram en pärm, lägger den på den vita bordsskivan, letar fram ett telefonnummer och ringer via mobiltelefon till det frånvarande barnets föräldrar. Barnet är sjukt och föräldrarna hade glömt att meddela förskolan.
– God morgon. Bältena på, säger Magnus i mikrofonen.
Små och stora tummar åker upp i luften.
– Lysande. Då åker vi till Ökna, säger han.
Musik flödar ur högtalarna. Niklas Strömstedt är en av artisterna på låtlistan som Sussie gjort.
I främre delen av bussen vilar de flesta sina blickar på åkrar, skogar och hus som bussen susar förbi. Efter 20 minuters färd parkerar Magnus på en grusparkering vid Öknaskolan och uppmanar passagerarna att ta av sig sina säkerhetsbälten. Sussie och Malin skivar frukt. När mellanmålet intagits får barnen välja mellan att gå ut och att stanna kvar i bussen. Fyra små väljer att gå.
Malin och Sussie stannar kvar i bussen. De elva barnen förflyttar sig nu som de vill och ett kreativt lugn med låg ljudnivå infinner sig. Emma hämtar papper och pennor till sig och Lovisa. Elliot hämtar spelet Memory och får sällskap av Sussie längst fram i bussen.
– På förskolan behöver vi pedagoger vår rast, men den varken får eller behöver vi här. Här kan vi ha fullt fokus på barnen, inget annat pockar på vår uppmärksamhet, säger hon.
När Magnus och de fyra barnen kommer tillbaka är det dags att äta lunch. Alla gör rent sina händer med handsprit. Barnen serveras vid sina platser – först en skål med grönsaker, sedan varmrätten. En flicka välter sitt glas med mjölk både en och två gånger och många riskorn ramlar ner på golvet.
– Vi äter gärna lunch utomhus, men nu är det lite för kallt att göra det, säger Sussie.
Efter måltiden ska alla ut ur bussen. Då blir situationen något ansträngd. Det är trångt att klä på sig och tar lite tid. Malin och Sussie hjälper till inomhus, Magnus står utomhus, ser till så att alla barn tar på sig reflexvästar och stannar kvar nära bussen.
Hand i hand, på led, går gruppen mot djuren på gården. Magnus stannar kvar för att plocka ner smutsdisk i backar, städa och vila.
– Han ska få ta det lugnt när han kört buss. Och skicka sms, förklarar Emma.
– Ja. Till sin fru. Med kärlek, fyller Lovisa i och fnissar.
Förskolebussen åker då och då till Ökna. Här kan barnen höra kor råma och tuppar gala, krama rundbalar och klättra på traktorskopor. Just i dag får de dessutom klappa en skäggagam i terrariet, lära sig att radion står på i fågelrummet för att papegojan ska få stimulans och att chinchillan i gnagarrummet är ett nattdjur.
– Förskolebussen ger oss stora möjligheter och det är synd att inte alla förskolebarn i Nyköping får den. Men vi pedagoger har gått en säkerhetsutbildning, vår buss rullar varje vardag och vår förskola utökade med 18 platser när bussen knöts till oss, säger Sussie.
Hon tittar på klockan och konstaterar att det är hög tid att vända hemåt.