Utlandsresa gav Emilia kunskaper för livet

SN har tidigare skrivit om Emilia, som då stod i startgroparna att bege sig till Indien för att arbeta med mänskliga rättigheter bland förståndshandikappade barn.
I tre månader bodde hon och den indiska tjejen Jessy hos en värdfamilj i Indien och arbetade tillsammans. Emilia som inte jobbat med förståndshandikappade barn tidigare hade många utmaningar framför sig.
– Det var jätteannorlunda.
I början låste jag mig vid att de inte förstod vad jag sa, berättar Emilia.
Men eter ett tag insåg hon att mycket lite kommuniceras med verbal kommunikation, kroppsspråket är mer användbart. Den största utmaningen handlade dock om kulturkrockar.
– Jag hade höga förväntningar på vad jag kunde göra och jag hade en massa idéer, men det gick inte, för lärarna hade en annan syn på hur saker skulle göras. Det blev en oerhörd kulturkrock, säger Emilia och förklarar att det tog ett bra tag innan hon förstod att hon faktiskt var till stor hjälp, även om hon inte kunde hjälpa till eller förändra på det sätt som hon från början tänkt.
Efter månaderna i Indien begav sig deltagarna i projektet till Falun i Dalarna. Under tre månader hjälpte Emilia och Jessy till på ett behandlingshem för unga tjejer. Här låg utmaningen i att kunna förklara för Jessy hur allt fungerar i Sverige: allt från att spisen drivs av el till svenska system inom exempelvis vård och omsorg. Att möta indiernas åsikter om Sverige gav upphov till många intressanta diskussioner.
– Jag tror att jag nu har fått en större acceptans och förståelse för människor. Jag har lärt mig mer om relationer och om att hantera konflikter. Det här är kunskaper som jag bär med mig hela livet.
Nu för hon sina kunskaper vidare genom att föreläsa på olika skolor om sitt och gruppens arbete i Indien och i Sverige.
Efter att ha levt i tvåsamhet tillsammans med Jessy behövde Emilia slå sig fri. Van resenär, som hon är, packade hon snabbt om väskan och liftade tillsammans med en vän ned till Barcelona och runt i Europa. Med sig hade de varsin sovsäck och sov där de fann en funktionell sovplats: i en busskur, under en rutschkana eller dit de blev inbjudna. Att leva utan pengar, bortanför konsumtionssamhället, är ett av Emilias mål i livet.
Annars är framtiden ingenting som Emilia stakar ut. Det var snarare stort för henne att lyckas hålla sig till en fastställd plan under ett halvår. Eventuellt vill hon plugga vidare inom genus och socialpsykologi, som hon har studerat tidigare och kanske vill hon jobba med sociala frågor, framöver.
– Jag vill fortsätta möta människor. Men jag ser inte att jag ska bli något, jag är något. Jag försöker tänka på vad som räknas för mig, just nu lär jag mig att dansa.