Utmärkt Selma-biografitvinnar ihop liv och verk
Vivi EdströmSelma Lagerlöf. Livets vågspelNatur och Kultur
Livets vågspel är en ovedersäglig och välkommen motvikt till allt dumt som sagts om Selma, från debutböckernas faderligt nedlåtande recensioner till senare tiders litteraturvetare och deras fablande om den spontant skapande sagotanten vid stockvedsbrasan.
Pytt, sagotant, hon är tidigt självmedveten och inriktad. När Selma Lagerlöf i unga år förstod sitt författarkall skakade jorden, Malmskillnadsbacken gick i vågor och när hon förstod hemligheten i att skriva lyrik kändes det som när en blind plötsligt blir seende.
Kallelsemedvetande är Edströms term för denna visshet. Det är en svärmisk visshet, som också går igen i böckerna, och förmodligen en av förklaringarna till hennes tidiga popularitet, det hänryckta tonfallet kände läsekretsen igen.
Selma Lagerlöf föddes 1858 och är den enda av nittiotalisterna som verkligen överlevt till vår tid. Hon är också den enda som blivit internationellt känd och hon var en av få nittiotalister som undgick nationalismens idioti och urspårning när det nazistiska mörkret sänkte sig över Europa.
Fatalistiskt kallad eller ej, först när hon är materiellt fullständigt avskuren från det gamla herrskapsarvet (Mårbacka i konkurs, fadern obotligt alkoholiserad) frigörs hon till författare. Då kan allt bli till litteratur berättelserna, figurerna, de tragiska ödena.
Detta och det säregna seende hon redan som barn tvingas tillägna sig, det är avgörande. Selma är ju halt, handikappad, mindre attraktiv, ratad på baler och kroppsligt alltid begränsad i sin frihet. Det fanns naturligtvis en mycket vackrare syster, Anna, älskad och firad av alla, inte minst föräldrarna. Krokiga barn förstår annorlunda.
När hon får Nobelpriset 1909, 51 år gammal, ska det ännu dröja tio år innan kvinnor får rösträtt i Sverige. Nobelpris, akademiledamot och världsvid berömmelse, men kvinnorna är inte bevärdigade fullt medborgarskap.
I sin samhälleliga roll är Selma Lagerlöf både feminist och demokrat, men hennes samhällssyn är märkligt sammansatt. Edström påpekar att hos Selma leder ofta övermod till förfall och elände, knappast underligt med tanke på faderns branta fall.
Kanske såg hon den konservativa idyllen som ideal, var och en blir vid sin läst och böcker som Antikrists mirakler är ju hätskt antisocialistiska. Någon social reformator var hon knappast, medlidandet med de fattiga blev aldrig upproriskt. I kvinnofrågan agerar hon dock annorlunda.
Vivi Edströms biografi är rakt kronologiskt berättad. Liv och verk tvinnas om varandra, det privata med det offentliga, den litterära världen och den intima. Vad hon inte kan i ämnet verkar inte vara värt att kunna. Allt talar för att hennes biografi är blir en klassiker i sitt slag. Den har en soliditet som bara den livslånga förtrogenheten skänker.
Här är Selma Lagerlöf komplett, som författare, privatperson, samhällsvarelse. Hon kräver denna respekt och Vivi Edströms respekt och förståelse för sitt föremål blir aldrig servil.
Så jobbar vi med nyheter