Vackert men ojämnt om våren
Musiken lever och gör att Sverige lever. Detta är naturligtvis det allra viktigaste. Sedan är det en annan sak hur det låter om man verkligen lyssnar. Men då måste man komma ihåg vilka förutsättningarna är, var på skalan mellan amatör och proffs som de medverkande befinner sig.
I Gnesta i går kväll var det just en sådan vårkonsert när funderingar som dessa väcktes.
En härlig folkviseton hördes från Karin Ericsson Back när hon helt solo började med Jag vet en dejlig rosa och hon såg så glad och förstående ut till textraderna om de som längtar till varann. Snart blev det ett berikande växelspel med Anders Bergman på sopransax först och sedan på basklarinett. En utmärkt inledning alltså.
Orkestern hade svårare att få till det med Peterson-Bergers Sommarsång och Bellmans Fjäriln vingad. Upplägget var det inget fel på men alla bör kunna räkna in sig rätt och sätta an rätt ton.
Betydligt lyckligare blev man av Frustuna Vokalensemble. Med bara nio röster blir sjungandet mycket krävande och enskilda röster stack ut en del i Alta Trinita Beata. Men därefter var det hög och riktigt njutbar nivå på sången i Orlando di Lassos Kyrie och Brahms In Stiller Nacht.
Även Oskar Lindbergs Pingst och David Wikanders Kung Liljekonvalje fick vi höra med lite mer blandat resultat, mest därför att dessa körstycken är så finstämda och att de vinner på fler röster. Så med tanke på det var det egentligen en prestation att göra dem så välljudande och med så få skavanker.
Adagiot ur Mozarts klarinettkonsert hör till musikhistoriens vackraste. Vackert blev det också nu men också lite för robust, när Anders Bergman både spelade och ledde framförandet.
Av Anders Bergman som kompositör fick vi höra stycket Våren, där en synt lät av fågelsång och porlande vatten. Stråkarnas pizzikaton tog upp Vintern rasat och hela orkestern spelade Kom hör min vackra visa som vore den en Nino Rota-vals.
Riktigt intressant blev så mötet med Karin Ericsson Back som kulade med stark härlig röst och spännande intervall och fick stycket att gå över i Vårvindar friska, återigen med inlevelse och naturligt skön röst.
Orkestern avslutade konserten med en fritt arrangerad Brandenburgsinfonia med blåsare och pukor och annat slagverk faktiskt riktigt medryckande.
Så jobbar vi med nyheter