Vackert och lättlyssnat med Rigmor

Eller också kan det vara som i går med en känd sångerska som hållit på länge och prövat många olika stilar och nu landat i ett upplägg som lockade många.
Rigmor Gustafsson visade minsann i går vad hon kan. Men hon var hur lugn och trygg som helst i allt hon gjorde.
Jazzstandards fick vi förstås, som ”It Could Happen to You” med extra liv av att texten var på svenska. Sedan gasen i botten med orden och scat-sång och det verkade hur lätt som helst med ”This Could Be My Shining Hour”.
Från Stings känsliga låt ”Fragile” hamnade vi i Lilla Wadköping och Birger Sjöbergs ”Den första gång jag såg dig”, med glädje och varsam uppjazzning. Och det fungerade.
Bäst före paus var Michel Legrands ”Love Makes the Changes”, som började med sparsamt vackert-plingande Fender-klanger och där sången sedan bar och svängde även i det långsamma tempot. Här fick också kompet vara tyngre ett tag åt det bluesiga hållet och det var skönt.
Riktigt hur vacker röst Rigmor Gustafsson har hörde vi ännu mer av i andra delen med ”Somewhere Over the Rainbow” och ett par Burt Bacharach-låtar.
Men saknades det inte klös och fart och svärta? Kunde inte Peggy Lees gamla ”Fever” rivit lite mer?
Borde det inte varit fler exempel på lite klurig bebop än ”Plan #46”? Blev det inte väl mycket lättlyssnade favoriter?
Jo, kanske. Men ”If You Go Away” gjorde hon så starkt man kan göra på engelska och avstår från franska textens större desperation.
Och ”Ack Värmeland du sköna” blev en underbar avslutning som extranummer.