Vita dök upp i Sara Lundbergs ”Vita streck” för några år sedan, men där tyckte jag inte att mötet mellan de konstnärliga bilderna och det pedagogiska innehållet (trafikkunskap) fungerade riktigt. Nu tar Sara Lundberg ut de poetiska svängarna mer, och resultatet är en otroligt vacker och stämningsfull bilderbok om vänskapens kraft och det svåra mötet mellan kontroll och kaos.
Var och en av Sara Lundbergs bilder är ett eget litet konstverk. Ramar och perspektiv strävar hit och dit, landskapen flödar av dämpade akvarellfärger och vinden blåser genom boksidorna så det viner om det.
Det är framförallt bilderna som berättar den känsliga historien om hur mötet vid färgpytsen sätter hela Vitas värld i gungning. Hon lämnar streckens trygghet och beger sig ut i ett blåsigt kaos för att finna sin vän igen. När undergången till sist tycks nära och illustrationerna mörknar drastiskt dyker den Gudsliknande lykttändaren Alvaro upp, lyser upp världen och låter Vita sova i hans bröstficka.
”Vita streck och Öjvind” är inte en självklar bilderbok som snabbt låter sig tolkas. Här finns gott om symbolik och mörkret ruvar i skuggorna. Men för ett litet barn som tar sig tid att utforska det lågmälda finns en fantastisk liten saga att upptäcka – både vacker och tänkvärd.
Vackert och tänkkvärt
Bilderboksflickan Vita gillar ordning och reda. Med pensel och vit fårg målar hon sig metodiskt genom världen, streck på streck som både bilarna och hon själv kan följa. Så en dag dimper en rödhårig pojke ner i hennes färgburk. Öyvind är en pojke som blåser med vinden och raka streck förstår han sig absolut inte på. Tvärtom blir det ofta krokigt där han drar fram.
Så jobbar vi med nyheter