Vackra ord, ihåliga vägar

Från 20072008 skulle vi behöva ytterligare ett antal hundra miljoner för att hålla nivån oförändrad och inte ytterligare försämra vägnätets standard, säger Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogö. Upprätthålla, var det. Det är sådana besked som skapar nya bekymmersrynkor på den del av landets befolkning som är beroende av farbara vägar. Inte minst gäller det alla pendlare, boende i gles- och landsbygd, men också de storstadsbor för vilka gårdagens besked var att det med befintliga medel inte är att räkna med några åtgärder för att förbättra framkomligheten i vare sig Stockholm eller Göteborg före 2015.
Detta i den största satsningen på infrastruktur i modern tid, som en viss minister Rosengren döpte den till. Fagert tal, det där. Det är inte konstigt att verket lät bli att presentera sina förslag i september för att som det då hette undvika en svekdebatt. Den historiska satsningen räcker alltså nätt och jämnt att upprätthålla standarden ett antal år inte till att på det stora hela förbättra den. Pengarna räcker för all del till några viktiga projekt, men endast till 60 procent av det Vägverket vill prioritera.
Då ska man komma ihåg att en åtgärd som regeringen vidtagit är att sänka anslagen till de enskilda vägarna, där privata vägföreningar sedan tidigare med snålt tilltagna resurser kämpar för att hålla dessa sträckor farbara. En utredning gjord åt Näringsdepartementet har för övrigt föreslagit att ytterligare cirka 1 600 mil allmän väg ska bli enskild.
Men så länge vägen till jobbet för många människor emellanåt är i ett skick som gör att mjölkbilen ser ut att komma fram med färdigt smör, utgör det grunden för en svekdebatt som inte Vägverket förmår skydda regeringen ifrån.