Våga mer och ge beröm

Anders Eriksson tycker att vi ska våga mer.
Det skulle vi alla må bra av, säger han.
Anders Eriksson från Nyköping har nyligen kommit ut med en bok - Vardagshjältar - som handlar om människor som vågar bryta mönstret och studera.
Förhoppningen är att få människor att förstå att de ljuger, förklarar Anders. Att de lever i en livslögn. Det klassiska exemplet är en 35-årig kvinna som i skolan fick veta att hon var kass i matte. Hon nöjde sig med denna sanning. Men det är nästan aldrig så, att man är dum i huvudet eller inkompetent, men man lägger sig i ett oduglighetsläge och accepterar detta.
Han saknar beröm på arbetsplatsen. Finns berömmet kan det kännas inrepeterat eller det kommer som en kollektiv komplimang.
Nej, det är inte många arbetsplatser där medarbetarna får beröm. Det är mod det handlar om. Mod att våga berömma. Vi människor är lite rädda för det positiva, ingen har sagt att vi är snygga och trevliga. I värsta fall är det egoism det handlar om.
Anders Eriksson talar om generation och olika förhållningssätt.
I min generation skall man inte ha samarbete. Men skolan har ändrat attityd, det händer mycket i skolan nu och då handlar det om samarbete. Skolledningarna har en helt annan inställning idag än då jag gick i skolan.
För Anders handlar det om att berömmet tar över känslan att man gör fel och då slutar göra fel. Ängsliga människor gör lätt fel. Men vi ska också stöta varandra.
Men det handlar också om att bli sedd och är man inte sedd vill man bli kändis.
TV-programmet där förhoppningsfulla knäcks tycker han är otäcka och i idrotten är det marknadskrafterna som styr, det är viktigt att ligga i toppen.
Tränare tänker säkert klokt. Konkurrens är bra men inte att knäcka en ung människa. Du ska få vara med ändå.
Anders Eriksson har haft förmånen, säger han, att alltid ha fått jobba med människor.
Jag har alltid försökt få människor att växa. Har jobbat i folkbildningen där det ligger i ideologin att utveckla vuxna människor. För mig har Kunskapslyftet haft en enorm betydelse och gett människor möjlighet att våga. Jag tycker att det behövs studiecirklar, att vi borde sitta ner en gång i veckan och bara prata. Ett samtal där alla har olika infallsvinklar och som lär oss att stå för våra åsikter och att ha argument.
Vi bildar våra åsikter på fördomar, vi vet inte exempelvis hur en nysvensk har det.
Många har inte mött en nysvensk och vet därför ingenting om dem. Här i Sverige kan vi inte integration och så länge vi inte vågar lära oss kommer vi inte längre. Vi borde utgår från att det är en kompis men vi utgår från det negativa, menar Anders Eriksson, som nu ser fram mot sin nostalgiföreställning på teatern kring månadsskiftet där han ska knyta ihop sin kulturella gärning över 25 år tillsammans med kamrater.