Den som tar sig en promenad längs Nyköpingsån kan fortfarande skåda sviterna av helgens begivenheter. Trasiga gummibåtar och ölburkar kantar flera kilometer av ån, det syns att det har varit party. Och det blev riktigt lyckat, ungefär 50 000 personer var med och kalasade, enligt Pia Ölvestad, festens projektledare och vice ordförande i Centrumföreningen (SN 6/8).
Att satsa på barnen blev en succé, enligt Ölvestad. Kanske var det nöjesfältet och artister som Youngblood och Molly Sandén som skulle locka kidsen, men de vuxna verkade minst lika roade. Att öka kommersen i stan har naturligtvis hög prioritet för Centrumföreningen. I helgen skyddes inga medel och längs Storgatan exponerades metervis med krimskrams för försäljning.
Visst ska folk få sälja och köpa vad de vill inom lagens ramar. Nyköpings festdagar liknar de flesta stadsfester i mindre svenska städer. Likhetstecken sätts mellan försäljning och glitter och plast. Att stora skaror – eller för all del barn – skulle lockas av något annat än sockervadd kan man inte föreställa sig. Eller kanske är Centrumföreningen uppriktigt förtjust i peruker och elektriska hundvalpar.
Bröd och skådespel för folket har funnits i alla tider. Men det är synd att kommersens påhejare i Nyköping inte vågar tänka ett steg längre. Bromsklossen är rädslan för minsta antydan till så kallad finkultur.
Det går att locka stora skaror med annat än glitter. Ett lysande exempel är Nyköpings gästabud där publiken får sig en historielektion under högst populära former. Den pågående Medeltidsveckan i Visby är ett mer storstilat arrangemang, genom att ständigt utveckla affärsplanen har evenemanget anpassats till publik, sponsorer och annonsörer.
De uppträdanden på Nyköpingsfesten som hade en antydan till så kallad finkultur förpassades till utkanterna. Det är lika fantasilöst som förutsägbart.