Utanför familjens villa står en nymålad träbänk i Prideflaggans regnbågsfärger.
– Vi gillar mångfald, konstaterar Michael Lyngsie nöjt.
Lyngsie har alla de klassiska yttre (fördoms)attributen för en vice ordförande i Metall - machoaktig stil med tatueringar - samtidigt är han vegan, nämner ofta sina barn och jämställdhet.
– Jag är vänstersosse. Det är inget jag hymlar med.
Michael blev tidigt politiskt aktiv i uppväxtorten Södertälje, som facklig ledare inom arbetarekommunen och inom LO-facken, innan han flyttade till Gnesta för cirka 15 år sedan.
– Jag tycker inte det finns riktigt några täta skott mellan facket och politiken, menar Michael som efter några år klev in i lokalpolitiken.
Kommunalrådet var en gammal bekant sedan åren på Scania. Redan då var Johan Rocklind (S) och Michael gamla parhästar med tydliga roller - den mer diplomatiske och den mer slugger-aktige.
När Michael klev in i en miljönämnd visade det sig att ingenting fungerade och man var för få.
– Det var kaos! Man hade bara jobbat reaktivt och hade ingen ordning på den löpande tillsynen.
En resursutredning gjordes vilket resulterade i att arbetet blev mer planerat och strukturerat. Det finns för- och nackdelar med att vara ordförande i en samhällsbyggnadsnämnd i liten kommun, hävdar Michael.
– Det är väldigt nära till allt och alla känner alla. Men det innebär nära till skäll också. Jag är ju aldrig bara privatpersonen Stålis som lägger upp ett träningsinlägg i gruppen Gnesta tillsammans på Facebook – utan alltid ordförande som får skäll över något. Så jag gick ur gruppen.
Det formella med att vara ordförande har varit lärorikt menar Michael, framför allt samspelet mellan tjänstemän och politiker.
– Vi ska inte som politiker och lekmän gå in och pilla i allt utan även våga lita på tjänstemännens kunskap. Det lönar sig.
Vad är du mest nöjd med över att ha uträttat?
– Jag är stolt över att jag varit med och format Frönäs som gått från en trist fläck till en fin stadsdel med bad, blandade boendeformer och ett fint promenadstråk där folk faktiskt kan mötas. Skapat med en hel del ideologi inblandat.
– Samtidigt går det aldrig att göra alla nöjda.
Hur ser du på generationsboenden?
– Får folk välja så blandas det inte. Folk vill bo med sina likar men jag tror det är bra med social mångfald både vad gäller ålder och ekonomi.
– Man kan ju inte heller bestämma vem som får köpa ett hus. Nere på Slåttervägen har ju en barnfamilj nyligen köpt en tidigare "seniorvilla". Inriktningen ändras vilket bara är friskt. Även seniorer kan ju må bra att höra barns tjo och tjimmande.
Detsamma gäller spännande projekt utanför tätorten som ekobyn även om frågan med de tre granntomterna måste lösas, för att i nästa andetag nämna Spårbacken utanför Laxne som han tror är en svår plats att bygga på.
– Vi välkomnar alla initiativ men kanske det är ekonomiska muskler som saknas.
Efter det senaste valet fick S dela makten med M i Gnesta som i dag har två kommunalråd.
– Jag inser att realpolitiken sällan är så värdegrundad och med facit i hand har det varit nyttigt att vara mer pragmatisk.
Skolad i fackföreningsrörelsen med tydlig höger och vänsterretorik så har han även ändrat uppfattning om moderater.
– De är ju också människor. Även om jag hatar ytterligheterna, rent ideologiskt - hur man ser på samhällsbygget, rättvisa och människors olika chanser i livet.
Nackdelen är att samarbetet med all sin handlingskraft tar udden av den politiska debatten, tycker Michael.
– Det blir nästan bara verkstad och praktik. Vi har ju fått massor gjort men jag saknar retoriken och debatten kring den ideologiska övertygelsen.
– I början skulle jag förändra allt men efter åtta år blir man till slut en slags förvaltare. Och där vill jag absolut inte hamna!
En fråga som beretts i en annan nämnd men där han inte kunde stå emot sitt hjärtas röst är medborgarförslaget om att låta ensamkommande få stanna kvar.
– Även vi i lilla Gnesta där civilsamhället verkligen ställt upp, kan göra mer för de här unga killarna. Det handlar om anständighet inte pengar. Det är ju människor som börjat etablera sig.
– Snacka om att vi tjänar på tacksamheten som de här människorna känner inför ett samhälle som ger dem en chans i livet!
Den här demografiska utmaningen skulle ju kunna vända utvecklingen och rekryteringsproblemen, för om 30 år har vi annars ingen som tar hand om oss äldre, menar Michael vars arbetskollegor på Scania ofta har rötter i andra länder.
– Dessutom är det flera av dem som röstar på extremhögern så där finns ett arbete att göra.
När det gäller sossarnas senaste migrationspolitik så tycker han att det är en tragisk flört med rasisterna, "det är ovärdigt."
– Vi kan bättre!
Han väljer nu att fortsätta fajtas genom ett fackligt arbete som handlar om förhandlingar för 50 000 medlemmar och organisations- och ledarskapsutveckling.