Valår är kvalår

Jag hörde på tv en debatt från riksdagshuset, där en kristdemokrat frågade Morgan Johansson vad socialdemokraterna avser att göra åt de ensamståendes situation. Att x antal barn lever och växer upp i utanförskap på grund av dålig ekonomi. Man slutar aldrig att förvånas. Morgan förnekade att ensamstående har det svårt ekonomiskt. För att x antal hade fått arbeten.

Ja, men vad är det för arbeten vi ensamstående har? Lågavlönade och arbeten som sliter på en fysiskt och psykiskt. Hur bra är man som förälder då? Finns det något som är mer frustrerande än att uppbära socialbidrag, så är väl det att arbeta och få en lön som gör att vi trots allt inte kan klara oss en hel månad.
Inte har vi råd med barn som idrottar, nya kläder, bil och allt annat som hör vardagen och livet till.
Morgan, du gjorde valet till mig. Min röst går definitivt inte till socialdemokraterna. Jag vill rösta på dem som sätter fingret på barn/äldreomsorg och humana värderingar. Och tar tag i fallskärmsavtal, orimliga löner och avgångsvederlag. Dags att vakna.
Collegium