Valkarusell med Monty Python-känsla

Valrörelsen är över, men det fortsätter snurra i svensk politik. Svårast av alla måste det vara att tolka beskeden som kommer från miljöpartiets språkrör. Ena stunden vill de samarbeta med några partier utan att ställa krav, sedan ställer de ändå krav och menar samtidigt att de inte ställer några krav. Enklaste tolkningen av vad språkröret Peter Eriksson kom med i går bör vara: om inte miljöpartiet ingår i en regering så gör några andra partier det. Så mycket mer går naturligtvis inte att säga om det inte ska bli rena Monty Python-sketchen.
Och Göran Persson kan naturligtvis inte göra mycket annat än att vänta på att karusellen bland maskrosorna ska sluta snurra.
I mångt och mycket slutade valet i ett status quo. Blocken, om än något förändrade inbördes, förblir lika stora. Persson och socialdemokraterna anser att det är en förtroendeyttring för minoritetsregeringen. Det beror naturligtvis på vilken färg på glasögonen man har. Klart är att Persson i slutskedet av valrörelsen håvat in många forna vänsterröster och på så sätt försvagat sin mest besvärliga samarbetspartner. Vänstern och Gudrun Schyman har backat rejält, det glöms rätt snabbt bort vid åsynen av det stora moderata tappet, men faktum kvarstår. Schyman sitter där hon sitter och kan bara vänta på vad Persson kan tänka sig att erbjuda.
Men frågan är hur Persson agerar om (mp)-rouletten slutar snurra på rutan: kräva ministerposter?

Det ser ut som om det är ont om andra möjligheter. Det finns alldeles för mycket sten på vägen mellan folkpartiet och socialdemokraterna, anser Lars Leijonborg och avvisar eventuella (s)-inviter på ett tydligare sätt än han gjort under hela valrörelsen. Samtidigt flirtar Leijonborg friskt med miljöpartiet. Leijonborg ser små möjligheter att nå samsyn med (s), som han säger är livrädda för skattesänkningar, för privata alternativ och för nya grepp mot segregation. Det är den konservativa socialdemokratin som ämnar regera vidare tung, rigid och inflexibel. Och det är den sossepolitiken som Maud Olofsson stängt dörren till med ypperliga argument.
Sverige behöver en regering som tar sig an framtidens bekymmer och svårigheter med en offensiv attityd och inte låser sig i gamla lösningar. Men hur det nu ska gå att hitta med dagens parlamentariska situation är en gåta.

Olof Jonmyren, politisk redaktör,