Välkomna till en ny fotbollssäsong
Jag minns inte hur jag hamnade på lagret i samhällets järnhandel, men det var en järnhandel från den gamla tiden, en sådan som fanns i varje samhälle där det fanns bondgårdar och händigt folk, en järnhandel några galaktiska år från dagens tyska jättecirkusar.
Jag köpte tre par prima skinnskor i storlek 43 för en hundring paret och behövde inte fundera på skoköp de närmaste sex säsongerna, trots obefintlig skovård.
Jag var stolt över mina fynd. De hade inga räfflor på ovansidan men det gick att toffla in en och annan frispark ändå.
Det var tidlös klassisk design. Svart och vitt, inget tjafs.
Jag behövde aldrig bry mig när de andra i laget packade upp sina nya skor och debatten startade; skruvdobb eller inte, Puma eller Adidas, svartvitt eller spygrönt, svindyrt eller budget.
Det fanns två bröder Nilsson i samhällets fotbollslag. En med lite mindre talang och landets stelaste fotbollskropp och därmed landets mest humoristiska stretchövningar. Den andre med makalös talang, smidig kropp och lätta fötter.
Båda sprang omkring i skor som var tillverkade av kevlar. Det var någonting med hållbarheten och passformen och kevlar var framtiden, hette det.
Bröderna Nilsson hade ett antal år tidigare hävdat att den nya fantastiska plastcykeln också var framtiden. De var de enda i Västergötland som någonsin köpte en plastcykel och de var nog de enda som hade skor i kevlar också.
I Södermanlands Nyheters fotbollsbilaga kan du läsa både om fotbollsskor och om syskon som spelar i samma lag.
Jag är verkligen inte avundsjuk på de killar och tjejer som just tragglat sig igenom en försäsong. Det brukar heta att man bara minns det roliga men det jag minns mest av försäsonger är sånt som gör att jag verkligen inte är avundsjuk på de killar och tjejer som just tragglat sig igenom en försäsong.
Målvaktsutsparkar, blytunga grusbollar som träffade som en komet högt upp på skallen. Glidtacklingar på fruset grus, knäskålar som inte läkte förrän i augusti, där hjälpte inga knickers. Konditionsträning i tio minus och styv kuling, kallluften som sprängde i bröstet. Styrketräning i gyttjan i dåligt elljus, tränings-
väskan som vägde 200 kilo och luktade precis så där som hallon inte gör.
Det som kom sen, det som väntar nu, är däremot något helt annat. Det kan jag verkligen sakna. Det är som med så mycket annat; har det tagit emot och varit hårigt i största allmänhet, då är det så mycket ljuvligare sen när möda blir till lön. När kroppen orkar, när finterna sitter, när lagmoralen är hög, när underlägen vänds, när mål uppnås det finns så mycket glädje i det, i snacket, i surret, i stämningen.
I bilagan kan du läsa om förväntan och om glädje och om det ska erkännas klubbar som har problem.
Du kan till och med läsa om en och annan gokartförare med problem. Men vi ska inte gå händelserna i förväg alltför mycket. Håll till godo med tolv sidor lokal fotboll och välkomna till en ny säsong, till en ny sommar.
Så jobbar vi med nyheter