Välkomna Ukraina

Ukraina vänder blad, sade den nyvalde presidenten Vladimir Jusjtjenko när han träffade EU-ledare häromdagen. Han håller sin linje: Ukraina hör hemma i Europa, i EU och kanske även i Nato. Detta samtidigt som den ukrainske presidenten talar om fortsatt nära vänskap med Ryssland, vilket lär bli mer svårhanterligt om Ukraina med stora kliv närmar sig försvarsalliansen.

Det kommer dock att ta tid innan Ukraina står redo att bli en del av den europeiska unionen. Landet är grovt sett uppdelat i en EU-vänlig västlig del och en mer Rysslandorienterad östlig. Reformer och demokratiseringsprocesser tar tid och kraft, för att inte tala om kampen mot korruption. När Jusjtjenko säger sig hoppas inleda förhandlingar redan 2007 sätter han ribban högt. Arbetet med att uppfylla unionens krav för medlemmar är ingen lätt eller smärtfri kur. För flera av de nyblivna medlemsstaterna var det en svår process, likaså för de blivande medlemsländerna Rumänien och Bulgarien.

Det ankommer på EU att inte stänga dörren i ansiktet på de optimistiska ukrainarna. EU måste välkomna Ukraina, utan att för den skull ge avkall på de krav som gäller för medlemskap. Det är viktigt för hela regionen. Framgångarna för demokratirörelserna i såväl Georgien som Ukraina måste vårdas väl särskilt av EU. När sedan unionen väl öppnar dörren för medlemskapssamtal med Ukraina görs det med en ovärderlig symbolisk laddning. Inte enbart för demokratiutvecklingen i Jusjtjenkos hemland utan också för människorna i de övriga före detta Sovjetstaterna. Diktatur alienerar. Vänskap lönar sig, demokrati lönar sig.