Vänskap visas i konsten
Bilder av vänskap och konstnärskap, det är temat för årets sommarutställning på Säfstaholms slott. Självporträtt samt porträtt av konstnärsvänner från tre sekel dominerar utställningen Jag och mina vänner.
skapet. Varje frisersalong, café, slottsbyggnad, hölada och kustgalleri med självaktning visar konst av skiftande kvalitet.
På Säfstaholm kan besökaren känna sig trygg. Här presenteras äldre måleri, personligt utvalt av Vingåkers kulturchef Lars Furborg. Verk har i år lånats av Nationalmuseum, Norrköpings konstmuseum, Göteborgs konstmuseum och Kungliga akademin för de fria konsterna.
Tanken är att det alltid ska finnas en koppling just till Säfstaholm, som en gång var ett konstcentrum av en något annan karaktär än idag. Därför är förstås huskonstnärerna, bröderna Österman, ett självklart inslag. En jättelik oljemålning av Emil Österman, Efter festmiddagen dominerar en av väggarna. Två självmedvetna herrar, Emils bror Bernhard och vännen Erik Lindberg, sitter i samspråk med punschen och rökverken tillhanda.
Målningen har hämtats ur Kungliga akademins magasin och Lars Furborg tär tevksam till om målningen någonsin visats på en utställning. Även J W Wallander, som stod i centrum under utställningen 1995, finns avporträtterad i sitt galleri i Düsseldorff, en välbeställd konstnär i kraft av mecenatspengarna från Säfstaholm.
Utställningen ger en bild av konstnärsyrkets villkor och vänskapens natur. Konstnären avbildas som en yrkesmänniska, ofta i full verksamhet. Många porträtt är just vänporträtt. En konstnär avbildar en annan. Ett fåtal motiv skildrar vänskap rätt och slätt, andra är rena självporträtt som Albin Amelin och Isaac Grünewald.
Även Julia Beck har målat sig själv i olja. Året är 1880. Hon har en skarp och illusionslös blick, och tillhörde de få kvinnor som under denna tid kunde leva på sin konst. Till den gruppen hör även Hildegard Thorell, som också hon målat sitt självporträtt. En elegant yrkeskvinna som arbetade målmedvetet. Hennes goda vän, författaren Ottilia Adelborg, beskriver henne bl.a med följande ord: Hon levde mycket på starkt kaffe kokt på det lilla resespritköket och så rökte hon cigarr! Hennes arbete fyllde henne till brädden.
Dessa kvinnor pekar i riktning mot nästa års utställning som ska handla om kvinnliga pionjärer inom konsten. Kvinnor som inte fick tillträde till konstutbildningar, kvinnor som fick stå i skrubbar och måla, kvinnor vilka betraktades som bihang.
Långt framskridna planer finns också för utställningen om två år. Den kommer att ske i samarbete med St Petersburg, Ryssland och kulturadministratörer där. Lars Furborg hoppas på en utställning som visar upp ryska impressionister. Ett vitt fält på konstkartan för ganska många.
Så jobbar vi med nyheter