Väntjänst till ömsesidig glädje
Det är tidig tisdagsmorgon vid äldreboendet Hållet i Nyköping. Nattens regn har upphört. Solen bryter just igenom diset när vi möter dem fyra damer i rullstolar, fyra herrar från Väntjänsten som skjuter på.
Fullvuxna män i övre medelåldern.
Damerna är något äldre Margit Wahlstedt, Birgit Melin, Ingeborg Jönsson och Linnéa Yngve. Promenaden är en tradition inom Väntjänsten.
Vi träffas för den här promenaden varje tisdag oavsett väder. Om det är alltför uselt går vi i kulverten till lasarettets entré och tar en kopp kaffe.
Birgit kommer från Björnlunda, Linnéa från Buskhyttan och Ingeborg från Skåne. Oftast ställs kosan längs promenadvägarna runt Hållet. För Margit är det hennes barndoms trakter.
Ja, här låg tidigare en servering och en musikpaviljong. Mina föräldrar arbetade där. Mamma serverade och pappa spelade dragbasun i en orkester.
Damerna njuter i den bleka vårsolen.
Varje gång vi kommer ut sätter vi näsorna i vädret och drar in den friska luften.
Runar brukar ha munspelet med sig. Då blir det allsång. Johan på snippen ingår i standardrepertoaren. Så här års även Ja, det är våren, det är våren som kommit igen och med den kärleken.
Linnéa kan texten till varenda revykuplett som framförts från Nyköpings scener de senaste 60 åren, hävdas det samfällt. Linnéa protesterar.
Nej, alla kan jag verkligen inte.
Men väldigt många är det i alla fall, tvingas hon erkänna.
Enligt Karin Klingfeldt, Väntjänstens nyvalda ordförande, är ensamheten ett av de stora problemen för dem som blivit riktigt gamla. Föreningens medlemmar ställer upp som... just det, vänner.
Promenerar. Läser högt. Går enklare ärenden. Följer med vid läkarbesök. Alla ställer upp ideellt. Men det handlar inte bara om att ge.
Lika mycket får Väntjänstens medlemmar tillbaka. I form av glädje och tacksamhet. Och de gamla har så mycket att berätta.
Jag trodde aldrig jag skulle få det så här bra när jag blev gammal, säger Linnéa.
Så jobbar vi med nyheter