Söndagen den 24 maj 1970 kom Lennart Bergqvist, 21 år, hem från FN-tjänst på Cypern. Han fick jobb på AB Farmings försäljningsavdelning i Nyköping.
En vecka senare, söndagen den 31 maj, skakade en jordbävning Peru. Dagen därpå hörde Lennart om den på morgonnyheterna i svensk radio. Journalister uppgav att cirka 80000 människor omkommit, en miljon människor blivit hemlösa och 20000 barn föräldralösa.
En tid därpå fick Lennart ett samtal från arméstaben.
– Jag fick frågan om jag hade möjlighet att åka till Peru som kvartersmästare. På Cypern var min befattning ställföreträdande kvartersmästare så jag var inte främmande för arbetsuppgifterna. Och jag ville se mer av världen, ville inte missa chansen att komma till bergsindianer, på 4 000 meters höjd.
Onsdagen den 16 september landade Lennart och två svenska kockar i Perus huvudstad Lima. Kommunikationer och myndigheter var utslagna. Städer och byar jämnade med marken. Det tog elva timmar att med bil resa de 32 milen till förbandets bas.
– Vägen till katastrofområdet var som en svensk grusväg utan räcken, kantad av 20 till 1 500 meter djupa diken. Halva vägen åkte vi i kolsvart mörker. Det var otäckt, jävligt otäckt, säger Lennart.
Lennarts uppgift var att se till så att underhållet – mat, logi, tvätt, städning, markenteri, post- och kassatjänst – fungerade för den svenska ingenjörstruppen på 85 man. Till sin hjälp hade han en svensk kökschef, två svenska kockar och drygt tjugo peruanska kvinnor.
– I katastrofområdet hade vi hela tiden ett enormt hjälpbehov omkring oss, men kaderledningen hade – tillsammans med lokala organisationer – bestämt att 85 olika projekt och hjälpinsatser skulle genomföras under de sex månader kadern skulle verka där, säger Lennart.
I byarna byggdes vattenverk, elverk och telefonstationer och den inhemska befolkningen fick bland annat lära sig att bygga jordbävningsäkra bostäder och vägar. När sex månader hade gott kunde de med glädje konstatera att det slutade med 175 genomförda projekt som var långt mer än planerat. Mycket på grund av de svenska ingenjörernas kunskap och initiativförmåga.
– Projektet, som Sida stod för, kostade cirka 6 miljoner. Vi åstadkom mycket och peruanerna fick både nya kunskaper och livslust. När vi åkte därifrån kunde de fortsätta arbetet som vi inlett.
På en fest i Peru träffade Lennart sitt livs kärlek – Celina. De förlovade sig den 23 januari, gifte sig borgerligt den 1 mars och kyrkligt dagen därpå.
– Vi fick 11 dagar tillsammans i Peru. Nu har vi snart varit gifta i 43 år, säger han stolt.
Söndagen den 7 mars 1971 landade Lennart och Celina i Sverige. Sedan dess har de rest många gånger till Peru. Till det jordbävningsdrabbade området har Lennart återvänt sju gånger.
– Jag har varit nyfiken på att se förändringarna. Och det har förändrats och utvecklats enormt. Det känns skönt att se att människorna inte gav upp efter kastrofen!
Lennart är stolt över FN:s insats i Peru.
– Det var hjälp till självhjälp. Hjälpen kom fram och den lever kvar. Vi sådde ett frö vars plantor växer än i dag.