Vardagsdramatik i Eva Lindströms rimmade saga

”Jag gillar apan och apan gillar mej” förklarar berättarjaget nöjt på den första sidan i Eva Lindströms nya bilderbok.
Men vänskapen sätts snart på prov. Apan rymmer sin väg i matvaruaffären, kanske till ”en helt annan kompis med annorlunda svans”. För berättarjaget väntar en svår tid. Svartsjuka funderingar om var kompisen tagit vägen blandas med förhoppningsfulla böner om att apan snart ska komma hem igen.
Det är ett stycke vardagsdramatik som Eva Lindström iscensätter i sin rimmade historia. Men uppmärksamma små läsare behöver inte vara oroliga särskilt länge. Även apan längtar tillbaka till tvåsamheten och dyker snart upp i utkanten av illustrationerna. En svans här, ett nyfiket litet aphuvud där...
Eva Lindströms bilderböcker delar läsekretsen i två delar. Somliga älskar hennes glesa och fulsnygga illustrationer med sina skeva perspektiv och vilda färgblandningar. Andra tål dem helt enkelt inte.
Men oavsett om man gillar själva tecknarstilen eller inte måste man beundra uttrycksfullheten. Eva Lindström lånar en hel del från barnets förenklade bildvärld, men laddar samtidigt sina bilderboksuppslag med humoristiska detaljer och en härlig rörelse.
Som sidan där berättarjaget hackar lök till välkommen-hem-kalaset. Tårarna rinner ur ögonen som på en serieteckning av en tioåring, och lökbitarna faller pladask i golvet. Bekymmersrynkorna i pannan avslöjar att tårarna kanske inte bara har med löken att göra och den som tittar riktigt noga kan se att det laddats rejält för apfest med både nötter och banan.
Dramat slutar lyckligt – såklart. Men det är på vägen dit som de riktigt spännande upptäckterna kan göras.