Vårdar sina jultraditioner
Körsångare klädda i varmt rött och sobert svart. Växelvis körsånger med orgel och utan. Ett par tre psalmer där vi alla fick vara med på båda ställena just den starkt uppbyggliga Dagen är kommen (Adeste fideles) mot slutet.Likheterna fanns där alltså och var fler än väntat, när Nyköpings båda kyrkor fylldes av julmusik i fredags och i söndags med dubblerade konserter på båda ställena.
Dirigent: Gunnar Björkvall
Orgel/piano: Robert Öhman
S:t Nicolai kyrka
Julkonsert
Nyköpings Kammarkör
Dirigent: Fredrik Winberg
Orgel: Heri Eysturlid
Alla Helgona kyrka
Gemensamt var också det stora publikintresset och allvaret i satsningen men också glädjen hos de medverkande att få sjunga in julen.
Några sånger var nytillkomna i båda kyrkorna. Annars fanns det inga djärvheter att tala om någonstans, utan båda körerna vårdade sina mindre eller mer mångåriga traditioner.
Styrkan under fredagskvällen fanns i den massverkan som bara en hundrahövdad kör kan ge när den tågar in till Bereden väg och sedan sjunger ut för full hals i Gå, Sion, din konung att möta.
Gunnar Björkvall har även i år gjort ett härligt arbete med sin projektkör under några månader, det hördes och syntes.
Orena och ansträngda moment fanns det dock, men han ledde sångarna utmärkt och fick dem att sjunga ut. Hallelujakören må alltså ha varit lite tung i gumpen men förfelade inte sin storslagna verkan som slutkläm.
Herrarna var även i år ett drygt tjugotal och för få för en riktigt bra klangbalans a cappella. Men noteras bör att de få tenorerna hördes och höll sig väl uppe i Förunderligt och märkligt av Carl Nielsen.
Sopranerna gjorde det med besked i Nu tändas tusen juleljus.
Just i denna sång stod sångarna sedvanligt runt menigheten och tände sina ljus medan övrig belysning var sänkt. (Synd då att det av och till hördes skrikande småbarn en kväll som denna.)
Till det riktigt stämningsfulla hörde också Carin Zanders innerliga sång i Julvisa av Sibelius och den spanska vaggvisan.
Utmärkt orgelspel gladde under hela kvällen liksom de pigga flöjterna (Pia Karell och Tommy Andersson) i vissa nummer.
Styrkan i går fanns i den mångfald nyanser som bara en mångårigt drillad kör kan få fram under en noggrann ledare som Fredrik Winberg.
Allvaret och högtiden hördes från Nyköpings Kammarkör redan i processionen till Veni, Immanuel. Skönheten och renheten i klangflätningen mellan stämmorna i Stilla Natt. Vördnaden i Nordqvists sång om den strålande julen.
Mest omistligt för mig var arrangemanget för kör och orgel av Gläns över sjö och strand av Ivar Widéen.
Kanske måste man notera ett och annat blurr i orgelspelet.
Nödvändigt är att påpeka att Tina Ahlins och Inger Hagerups Adventsljusen må ha förtjänster i koralton och naivistiskt julbudskap men att noterna måste ligga illa till, att döma av den ansträngda körklangen.
Högtid och gammaldags julstämning skapade också Ulla Rydbeck med uppläsning av tre dikter (Marjatta Kurenniemi, Gabriel Jönsson och Edith Södergran).
Från körens egna solosångare hördes ljus och uppmuntrande lyster i den spanska vaggvisan från Christina Blomberg From. Martins Jaunviksna sjöng ut fint i en strof ur psalm 116. Adams julsång är överskattad och onödig har jag länge ansett, och Bo Rydbeck med imponerande röstvolym ändrade ändå inte min uppfattning. Denna gång ryckte det också i tempot mellan sång och orgel.
Oväntat glättigt men mycket välsjunget och inlevelsefyllt slutade konserten så med We Wish You a Merry Christmas.
Fride Jansson
Så jobbar vi med nyheter