Vårdens bristande verklighetsförankring
Frågan är Varför är det så? Nuvarande landstingsledning tycks inte ta situationen på allvar. Istället kapitulerar man från beslutet att inte ta in hyrläkare för bemanning. Talar svävande om valfrihet. Frågan är hur väljer man som patient om inget finns att välja på?
Landstinget ägnar sig åt en slags allmänhetens uppfostran där man förutsätter att tillräckligt med information leder till att patienten gör en korrekta bedömningar om sin egen medicinska status när han/hon känner sig i akut behov av vård. Så fungerar det inte. Patienten måste fatta beslut om att antingen ringa telefonrådgivningen, ringa ambulans, åka till vårdcentralen eller till akuten. Besluten i en akut situation är inte alltid rationella, men kommer patienten till en mottagning måste alltid hjälp kunna erbjudas. Tyvärr kan den hjälpen vara på ett sjukhus långt bort.
Ställ rätt diagnos. Det behövs är en kraftig förstärkning av primärvården med såväl personal som utrustning. Utrustning går att ordna däremot tar det tre till 6 år att få fram personal. De regeringar vi haft under ett flertal valperioder har sparat på utbildningsplatser på läkarutbildningen och tvingat många att studera utomlands. Kraven på sjuksköterskeprogrammet ställs så höga att platser står tomma. Ska vi vara solidariska med våra grannländer ska vi inte stjäla deras vårdpersonal. Vi ska utbilda vår egen. Fler platser på läkarutbildningen och rimligare krav på studenterna är ett måste. Högskolorna måste sluta ägna sig åt att utbilda akademiker till arbetslöshet i yrken där de inte behövs, utbilda vårdpersonal.
Sjukvårdspartiet vill inte inge falska löften utan visa på verkligheten. På sikt leder brist på personal fram nedläggning av små sjukhus. Åter igen om det saknas personal ingen läkare på vårdcentralen eller på kliniken.
Mihkel Nõmm
Sjukvårdspartiet
Så jobbar vi med nyheter