Inte fan vet jag – på grund av ALLT och ALLA?
Det kan i bland finnas tusen svar på den frågan. Alla tusen svar på en och samma gång i ett blixtrande ögonblick, men ofta slutar det med att det inte beror på allt och alla. I slutändan är det bara du kvar när objektet för din vrede har försvunnit.
Den här veckan har min ilska mest handlat om idioter i bilar. På vägen mellan Stockholm och Nyköping möter jag nämligen många. För någon dag sedan mötte jag en jubelidiot som tyckte att jag inte kör om tre långtradare tillräckligt snabbt, och bestämmer sig för att tala om det för mig genom att riskera MITT liv.
Inte nog med att idioten i bilen redan har visat för mig att hen tycker att jag borde köra i minst 150 kilometer i timmen genom att blinka och ha sig. Efter att jag har kört förbi sista långtradaren och snällt flyttat på mig bestämmer sig idioten för att lägga sig precis framför och tvinga mig att bromsa tvärt.
Då brister det och jag får svårt att hejda impulsen att faktiskt köra in i idioten. Tur är då att JAG inte är en idiot, utan väljer i stället att visa mitt missnöje med tutan och ett långfinger tryckt mot rutan. Men sen skäms jag. Idioten blåste vidare utan ett bekymmer och där sitter jag med bultande hjärta och ångest. Jag blir arg på mig själv för att jag blev arg på idioten och sedan arg en vända till för att idioten fick mig att bli arg från början. Underbart.
REPORTER karin.bernhardsson@sn.se 0155-25 68 18