Varje snöstjärna är ett unikt konstverk
Du kan hoppa i den, åka på den eller bygga av den. Den kan ge dig skydd, vålla dig en massa jobb eller försätta dig i livsfara. De flesta av oss är dock överens om en sak. Snö är vackert och en dalande snöstjärna är som det ljuvligaste konstverk.
Hur flingan kommer att se ut bestäms av temperaturen. Ligger den nära noll, blir de ofta stora. Det är då vi kan få se lappvantar, som kan bli nästan en decimeter breda. Vid sträng kyla bildas istället små, nålvassa kristaller något vi känner av mot kinderna om vi ger oss ut i isande snålblåst.
Varje flinga har sitt eget utseende. Men de är alltid symmetriska, eftersom vattenmolekylerna placerar sig i ett bestämt förhållande till varandra.
Har du någonsin funderat på varför snön är vit? Det kan ju verka underligt, eftersom den består av vatten som är färglöst. Förklaringen är att ljuset som träffar iskristallerna reflekteras, och bryts i alla färger samtidigt. Ögat uppfattar då färgen som vit.
Det påstås att eskimåerna har många namn på snö, men vi har rätt många, vi också. Vad sägs om blötsnö, drivsnö, knarrsnö och kornsnö? Eller kanske kramsnö, modd, nysnö och pudersnö? Sedan har vi ju skare, slask, snödrev och yrsnö. Och tö, för den som vill. Och för den som inte vill, finns det konstsnö.
För eskimåerna har snön betytt att de kan bygga sig skyddande igloos. Eftersom snö innehåller mycket luft, erbjuder den en effektiv isolering mot kyla och hårda vindar.
Även i svenska fjäll byggs övernattningsskydd av snö, men här gäller det också att bedöma lavinfaran. En vetenskap som inte är helt enkel, men nödvändig.
En enda kubikmeter snö kan väga mellan 30 och 600 kilo, beroende på om det är lätt nysnö eller fuktig, grovkornig snö. En vanlig, mindre lavin kan väga flera hundra ton, och störta iväg i 200 kilometer i timmen. Då gäller det att räddningen kommer snabbt. Statistik visar att bara en fjärdedel av dem som har begravts i en lavin lever efter 45 minuter.
Men för de flesta är snön en efterlängtad källa till glädje. Att se en stor snögubbe med morotsnäsa, farfars hatt och en glad mun av småsten påminner oss om något ursprungligt, den där sköna, skapande känslan vi erfor som barn. Att få gå en solig promenad genom gnistrande snöfält är som en gåva efter veckor av slaskig brunmodd.
Och du nästa gång det snöar: Ta ett förstoringsglas och håll det över flingorna som faller på din jacka! Njut av synen och kom ihåg att varje liten stjärna är unik...
Så jobbar vi med nyheter