Världen måste stå enad mot dessa illdåd
På fredagen fick gisslandramat en kaotisk, våldsam och tragisk upplösning. Försöken att nå en förhandlingslösning misslyckades. Insatsen mot gisslantagarna i skolan var inte en planerad aktion, likt den som blev slutet på gisslandramat på en teater i Moskva 2002, utan den förefaller ha börjat som en motreaktion på explosioner och skottlossning inifrån skolan.
Byggnaden stormades. Flera av terroristernas minor utlöstes. Men striderna fortsatte långt in på kvällen. Dödstalen fortsatte stiga. Ambulanserna for i skytteltrafik.
Något av det mest barbariska man kan göra mot en motståndare är att slå till mot dess barn, de mest oskyldiga och värnlösa. Terroristerna använde barnen som sköldar och var redo att kallblodigt mörda dem. Barnen var deras måltavlor. Skräckscenariot bekräftades av att terroristerna vägrade att utväxla barnen i gisslan mot vuxna. Syftet var att skapa maximal rädsla, skräck och fruktan.
Många av terroristerna är sprungna ur den råa och blodiga Tjetjenienkonflikten, närda av förödelsen och beroende av våldsspiralen. De sökte ett blodbad, inte en väg ut.
I samband med det senaste tjetjenska presidentvalet fanns trots allt små tecken på en förändring i ryske presidenten Vladimir Putins politik, bort från det strikt militära perspektivet. Den nytillträdde tjetjenske presidenten öppnade för samtal med rebellgrupperna. Det civila samhällets strukturer i detta förödda land behöver restaureras, arbetslösheten och misären motverkas.
Men de små stegen åt rätt håll, sett med den plågade civilbefolkningens ögon, riskerar nu följas av en än mer hårdnande och oförsonlig politik, som en följd av de förfärande händelserna i Nordossetien.
Terrordådet föder förnyat hat och förstärkt vanmakt. Det försvårar ytterligare möjligheterna till en dialog om Tjetjeniens framtid. Dessa terrorister tjänar ingen frihetskamp, enbart den våldsspiral som nu trappas upp.
Folklig vrede lär riktas mot tjetjener och ingusjer i det ryska samhället, motsättningar öka. Alla sidor förlorar när våldet och terrorn får regera.
Händelserna i Nordossetien visar precis som vid 11 september-dåden 2001 med utstuderad tydlighet terrorismens inbyggda förakt för människoliv. Mot denna terror, mot dessa illdåd, måste världen stå enad.
Så jobbar vi med nyheter