Det började med gitarr för Jonas Nordberg. Under uppväxten avhandlades en rad olika musikstilar, bland annat rock och pop, innan allt tog en ny vändning under gymnasietiden på Södra Latin i Stockholm. Där kom han i kontakt med klassisk gitarr. Det ledde i sin tur vidare till den konstnärliga högskolan Mozarteum i Salzburg, där han närmade sig den äldre musiken mer och mer – Bach och John Dowland, stora kompositörer vars musik ursprungligen var skriven för luta.
– Efter ett tag kände jag att jag ville testa de här instrumenten som musiken var skriven för. Jag fick låna en teorb och därefter gick det ganska snabbt. Det blev plötsligt väldigt mycket göra, berättar Nordberg, för tillfället på en kortare ledighet i Stockholms skärgård.
Bokningar började trilla in. Idag spelar han luta och teorb i hela världen, bland annat i Tyskland, Belgien, Holland, USA och Luxemburg, han har spelat in ett flertal album, och samarbetat med flera dans- och teaterhus, Stadsteatern i Stockholm för att nämna en.
Det som de flesta slås av vid första anblicken av en teorb är sannolikt storleken. Resonanslådan är betydligt större än den på en gitarr, och halsen skiljer ut sig ordentligt.
– Det är ett väldigt visuellt instrument. Min teorb är nästan två meter lång, säger Nordberg.
[custom-embed script="PGlmcmFtZSB3aWR0aD0iNTYwIiBoZWlnaHQ9IjMxNSIgc3JjPSJodHRwczovL3d3dy55b3V0dWJlLmNvbS9lbWJlZC9xZVVjR0Q0clJSYyIgZnJhbWVib3JkZXI9IjAiIGFsbG93ZnVsbHNjcmVlbj48L2lmcmFtZT4="]
Jonas Nordberg framför Robert de Visées "Prélude et Allemande" på sin teorb
Varför behöver instrumentet vara så stort?
– Det har att göra med basregistret. Teorben har sju jättelånga bassträngar, och sju lite kortare. Det här blir lätt lite nördigt men bassträngarna måste vara jättelånga för att de inte är spunna med något metallmaterial. Hade de varit det så hade de klingat i en evighet. Därför använder man såkallade sensträngar som klingar betydligt kortare. Man kan jämföra med en flygel, som också har väldigt långa bassträngar. Där dör tonen direkt när man lyfter på tangenten, vilket man rent tekniskt inte kan göra på en teorb.
Är det ett svårt instrument att lära sig bemästra?
– Ja, problemet är också att det finns så många instrument, det finns en hel familj av lutinstrument, anpassat efter hur mycket man vill specialisera sig eller hur stort tidsspann av musik man vill syssla med. Det är olika storlekar, olika antal strängar, och de är stämda på olika sätt.
[fakta nr="1"]
När man ser dig spela ser det ut som att du går in väldigt mycket i musiken, hur skulle du beskriva känslan när du spelar?
– Det skiljer sig lite beroende på vad man spelar i för sammanhang, men när jag spelar solomusik så försöker jag vara närvarande och reagera på det som händer, förutsatt att jag lärt mig musiken utantill. Jag försöker att fånga upp en fras och gå vidare på ett annorlunda sätt, beroende på hur det blev vid det aktuella tillfället. Det blir ofta väldigt intuitivt och spontant, även om det ligger mycket förberedelse bakom det. Mycket av magin med de här instrumenten ligger i att kunna vara ganska fri.
Vad kommer du att bjuda på för musik i Björnlunda?
– Det blir musik från fyra länder. Först blir det Dowland från England. Han är en av de kändaste tonsättarna för luta, samtida med bland annat Shakespeare. Därefter blir det fransk musik från en tonsättare i Ludvig XIV:s hov, Robert de Visée, från första halvan av 1700-talet. Sedan kommer jag spela tidig italiensk musik, det vill säga musik från de första tonsättarna efter att instrumentet uppfanns. Då är vi på första halvan av 1600-talet. Det är ganska dramatisk musik, från samma tid som Monteverdi skrev sina första operor. Jag avslutar sedan med första cellosviten av Johann Sebastian Bach.
Under konserten i Björnlunda, som hålls i prästgården, kommer Nordberg tolka Dowlands musik på sin renässansluta. Resten av repertoaren framförs på teorb.
Konserten börjar 17.00.