Det fanns en tid för inte så länge sedan, när en "riktig karl" visste vad lameller, kardanaxel och fläktrem är och även kunde meka själv med sin bil. På den tiden, låt säga 1986, handlade samhällsproblemen mest om trög byråkrati, ett högt skattetryck och det olösta mordet på Olof Palme. "Orten" var knappast uppfunnen och i Svenska akademien var ledamöterna sams och visste hur man knöt en kravatt. Alla såg på samma tv-program och hade något att prata om i fikarummet på jobbet.
Det var helt enkelt "gött att leva" och det var Roy (Anders Eriksson) och Roger (Jan Rippe), två bröder i skitiga overaller, som blev själva sinnebilden för det.
Tv-serien "Macken" med Galenskaparna och Aftershave visades i sex avsnitt hösten 1986. Det var en helt galen succé. 3,6 miljoner människor såg sista avsnittet och alla tog efter karaktären Roys gulliga sätt att ta avsked av sin arbetsplats och livsverk. "Hej då Macken" är fortfarande ett begrepp, och den som kommer till jobbet och berättar att familjen har skaffat husvagn lär ofelbart få höra någon arbetskamrat ta ton i sången "Man ska ha husvagn" ur "Macken".
30 år efter tv-seriens premiär skapade manusförfattaren Claes Eriksson en musikal av tv-serien. Även den är en publiksuccé som har spelats 100 gånger på Lorensbergsteatern i Göteborg.
På onsdagen var det Stockholmspremiär för showen som spelas på Cirkus i en månad. I höst ska "Macken" fortsätta spelas i Göteborg.
Den som vill se hur macken och dess invånare följt med till vår tid blir besviken. Föreställningen är helt baserad på originalet. Till och med Roys och Rogers overaller ska enligt uppgift vara desamma som användes i serien.
Visst hade det varit intressant att få uppleva hur macken och dess ägare och kunder hade utvecklats och hanterat hur bilarnas motorer börjat styras av datorer, vanligt folk kan privatleasa en bil och byta ut den vart tredje år och att macken snarare är ett franchaise-koncept och snabbmatställe än en plats där koleriska hobbyfilosofer som Roy fixar begagnade vattenpumpar och kommer med livsråd.
I stället blir scenversionen av "Macken" något av en tidskapsel, som man helst ska hantera med nostalgiska blick.
Och det gör folk. I publiken sitter människor i övre medelåldern och deras barn och jublar av lycka när Per Fritzell kommer in på scenen och sjunger om husvagnar och långtradare. Antagligen minns de mysiga kvällar i tv-soffan när de skrattade åt samma saker.
Men visst är det en härlig show som Galenskaparna och After Shave bjuder på, med överdådig scenografi, klockrena kostymer, ett maffigt storband och en fin förstärkning av ensemblen i forma av Charlott Strandberg och Lasse Beischer.
Att skämten inte riktigt står sig i dag kan ju kvitta. Det är bara att ta plats i tidsmaskinen och hänga med till det hjärtevärmande slutet.