Vad vi får är i stället en personlig mix av skicklig imitation, varmhjärtad stå-upp om allt från dåliga hårdagar till lyckade dejter och ett tiotal sångnummer där jazzen är lika välrepresenterad som julvisorna.
Maria Möller är en artist med bredd. Hon är klassiskt skolad mezzosopran och sjunger allt från jazz och musikal till opera men har också spelat vanlig teater. Rösten är maffig och utstrålningen stark. Här har vi en artist som tror på sig själv, trivs på scen och som får publiken att må bra.
Ibland ligger tonvikten nästan mer på mellansnacken än musiken. Maria Möller inleder med att imitera sig igenom tv-julens alla reprissändningar – från en evangelieläsande Stina Ekblad, över en pilsnerfilm från 40-talet och fram till de pipande mössen i Askungens jul. Efter en låt är det sedan dags för nästa långa pratstund då den ena svenska dialekten efter den andra skoningslöst avrättas.
Musiken till trots är det ju som imitatör Maria Möller blivit mest känd. Rösterna sitter inte alltid exakt men det blir ändå ofta kul, som i den bitska Carolaimitationen och den inlevelsefulla tolkningen av Cecilia Bartolis lidande operaarior.
Midvinterinramningen kräver förstås också några julsånger. Maria Möller levererar bland annat en innerlig version av ”Det är en ros utsprungen” och ett ganska stillsamt potpurri med julmåsten som ”Stilla Natt” och ”Det strålar en stjärna”.
Men min julfavorit blir den humoristiska ”Surabaya Santa” (från musikalen Songs For A New World) där Tomtens missnöjda fru äntligen får sin chans att sjunga ut.
Den tilltalande mixen av bra sång, avspänt prat och personlig värme gör att 90 minuter i Maria Möllers sällskap går svindlande fort. När det är dags att ta adjö protesterar publiken på Nyköpings Teater högljutt. Jag förstår dem.
Varmt och personligt med Maria Möller
Att Maria Möller lanserar sin nya show som en julföreställning känns mest som en smart paketering och en förevändning att ge sig ut på turné. Så mycket jul – eller midvintertid – handlar det nämligen inte om.
Så jobbar vi med nyheter