Efter megakonkursen för skolkoncernen JB har nästan alla drabbade gymnasier hittat nya ägare. Bland annat ett företag som gått i förlust – tre år i rad, rapporterar Dagens samhälle (#27, 2013). Hål i huvudet, kan man tycka när privatiseringarnas avarter skapat återkommande skandaler. Efter att äldre, barn och unga drabbats av misskötta privatägda välfärdsföretag, hur kan ett förlustbolag få köpa upp en skola?
Det finns mycket att önska i den nya lagstiftning som nu arbetas fram för friskolorna. Nya regler ska porta riskkapitalen från klassrummen, rapporterade medier felaktigt när utbildningsminister Jan Björklund (FP) berättade om kommande lagstiftning. Det Björklund egentligen sa var att de flesta riskkapital i praktiken kommer stoppas från skolverksamhet: "I tillståndsgivningsprocessen måste man granska långsiktigheten hos ägare" (SvD 8/8).
Långsiktigheten ska stå att finna i affärsidén menar Björklund, och tillägger att "det är ju ingen hemlighet vad företag har för affärsidé".
Sant. En affärsidé som kan kopieras från Skolinspektionens kravlista, typ "vi satsar på att äga och driva bra skolor under lång tid".
Frihet i välfärden är bra, det gynnar konkurrens, företagande och personerna som utnyttjar tjänsterna eller servicen. Men privatägda företag som bekostas med skattepengar är inte vilka företag som helst. Att döma utifrån det utbildningsministern har sagt om nya hårdare regler tycks bolinerna bli fortsatt lösa.
Tuffa krav på att privata skolor ska ha starka finanser betyder inte att man är emot valfrihet. Däremot att elever inte ska hanteras som utbytbara Monopol-figurer.