Vart ska musikälskarnata vägen nu då?

Kullbergs bokhandel ska stänga sin skivavdelning. Hur går det då med livet?
Överleva kan man på havregrynsgröt. Dock helst med farinsocker.
Men att inte kunna slinka in i en riktig skivaffär och se på nyheterna? Fy så trist!
Nu återstår Norrköping eller Stockholm, ett dyrt nöje! Eller att resignera med urvalet i några affärer och varuhus.
Tiderna förändras så klart, och vi med dem. Marknaden styr. Det gäller att sälja mängder av de senaste tonårsstjärnorna. Och fort, för snart pråmar bolagen för nästa. Vem minns Spice Girls i dag?
Och vi hembränner egna CD-kopior, när nya skivor kostar upp till 199 kronor. Ändå är det billigare i reellt penningvärde per inspelad minuts musik än förr. Då hade jag tre EP och tio LP men spelade dem jämt.

I dag sparar många genom att köpa skivan via Internet. Men sådant har jag aldrig förstått. Jag vill hålla den i handen, se på omslaget, läsa texterna och kunna provlyssna.
Eller också hämtar vi bara hitlåtarna från Internet och struntar i resten av skivspåren.
Marknaden är trolös. Kärleken kortlivad. Konkurrensen skarp.

Kanske ökar någon befintlig butik i Nyköping sitt sortiment. Men vi som gillar hållbar musik alltså klassiskt, folk och jazz lär få sakna Kullbergs urval. Kanske blev det alltför ambitiöst för sin kundkrets?
Där fanns de oberoende kvalitetsbolagen Hyperion, Chandos och Bis liksom Harmonia Mundi, Finlandia och Ondine. Och även serien BBC Legends dök upp med dirigenter som Barbirolli och Horenstein i spännande konsertupptagningar av Mahler och Bruckner.
Och på samma sätt som nya romaner är inbundna och dyra och klassikerna billiga i pocket, så fanns där Blue Notes jazzveteraner, Deutsche Grammophons serie Originals och EMI:s Great Recordings of the Century. Och bättre Cosí och Falstaff, Läderlappen och Hans och Greta än Karajans från 50-
talet finns inte. Vilka operasångare!
Men Naxos blir kvar hos Kullbergs och är numera en vass konkurrent, särskilt med kammarmusik och udda namn. Stråkkvartetter av Haydn, Beethoven och Sjostakovitj följs där av Brittens och Nielsens. Symfonier av Kraus och Lindblad är storsäljare och kompletteras av Bach-sönerna och Dittersdorf. Bax och Bliss finns att upptäcka liksom fiolkonserter av Rawsthorne, Walton, Britten och Piston.

För lugna kvällar finns Fields pianonocturner; för själens ro Bachs solofiolmusik; för passionerat känslosvall Schumanns pianotrior; och Gottschalks En natt i tropikerna med kreolskt synkoperad underhållning och pianoglitter. Allt nytt och hörvärt på Naxos.
Men för standardverken krävs ibland större dirigenter, solister och orkestrar än Naxos har. Och för romanssång och opera gäller också mest de gamla bolagen, trots Holländaren och Barberaren och en ny Fidelio med Gösta Winberg samt Gluck från Drottningholm och Korngold från Stockholmsoperan som höjdpunkter på Naxos.

Att kunna gå in i en riktig skivaffär, nynna lite av melodin och få med sig rätt skiva hem det är livskvalitet. Frågan är hur det blir med den möjligheten för musikälskande nyköpingsbor framöver?