Den amerikanske demografen James Vaupel vid Max Planck-institutet i Rostock hävdar att drygt hälften av alla som är födda efter millennieskiftet kommer att kunna fira sin 104-årsdag. Vaupel är också övertygad om att åldersrekordet, 122 år, kommer att ryka och att den första människan att fylla 200 år troligtvis redan är född.
Trots att påståendena sticker ut är det få som motsäger hans profetia. Visserligen finns det konkreta hot som stress, skräpmat, droger och miljögifter men statistiken är entydig. Människan blir allt äldre. Minskad dödligheten i hjärtsjukdomar, bättre livsstil, bättre medicin och allt bättre sjukdomsbehandlingar nämns som avgörande delförklaringar.
Författaren och vetenskapsjournalisten Henrik Ennart som skrivit boken "Åldrandets gåta" har intervjuat nämnde James Vaupel.
‒Vaupel menar att människan står vid randen till en biologisk revolution. Om man tittar på statistiken så är det tydligt. Den förväntade återstående livslängden ökar med ungefär ett kvartal för varje år, säger Henrik Ennart.
Ennart säger att James Vaupels prognos bygger på att utvecklingen fortsätter som den har gjort i ett nästan ett kvarts årtusende.
‒Men egentligen tror han att livslängden kommer att öka ännu snabbare, säger Henrik Ennart och tillägger att det finns långt gången forskning som låter ana en lösning på åldrandets gåta.
Den friska medelåldern dras ut som ett gummiband. Att 70 är det nya 50 är sant.
Henrik Ennart
‒Vi kommer i vart fall att kunna påverka åldrandet kraftigt. Och många av de vanligaste sjukdomarna, skälen till att vi åldras snabbare och dör, lär kunna förhindras eller botas. Vi är i en brytpunkt och allt fler börjar förstå att åldrandet inte är hugget i sten utan ganska flexibelt, säger han.
När allt fler blir allt äldre är det mycket som måste omprövas.
‒Vi har aldrig blivit så gamla och varit så friska som i dag, ändå finns det en ungdomsfixering i samhället. Den effektiva arbetstiden i Sverige krymper och inom flera yrkesgrupper är man passé när man fyllt 50. Det är absurt och jag tror att trycket på längre arbetstid kommer att öka. Tidig påtvingad pension till människor som lever länge blir som en subventionerad semester i 20-30 år, som betalas av en krympande andel av befolkningen. Det är en rättighet att få fortsätta jobba, inte minst för att kunna behålla hälsan.
Henrik Ennart berättar att många av dem som blivit allra äldst varit aktiva högt upp i åldrarna.
‒De jobbar inte 40 timmar i veckan på Okinawa och i andra blå zoner (platser där många lever ovanligt länge) men väl några timmar om dagen. Arbetet bidrar till att de håller sig pigga och friska.
Enligt Henrik Ennart är det avgörande att vi lyckas åldras med hälsan i behåll.
‒Om vi lever allt längre men ska ligga som paket de sista 25-åren så kollapsar samhället. Det blir viktigt att stressa mindre och grunda sig ordentligt så att även skallen hänger med. Om man tänker i perspektivet 120 år så är det mycket i våra liv som måste omvärderas. Ska vi hålla i 100-120 år så måste man tidigt i livet ta konsekvenserna och leva där efter.
När Henrik Ennert intervjuade James Vaupel diskuterades även vilka skolämnen som blir viktiga om man ska leva i 120, 130 eller 140 år.
‒Då kanske det är en generell grundutbildning, kultur och språk som ska prioriteras. En vanlig fråga är varför man ska bli så gammal, att det verkar tråkigt, men allt handlar om förväntningar. Vi är så otroligt vana vid att ha en begränsad livslängd att vi sätter upp mål som är rimliga i förhållande till det. Men visste man att man skulle bli betydligt äldre så skulle målen förändras.
När infaller livets höjdpunkt enligt de nya rönen?
‒Forskningen visar att man inte förlänger livet på slutet utan på mitten. Den friska medelåldern dras ut som ett gummiband. Att 70 är det nya 50 är sant. Dagens 70-åringar lever och har hälsa som 50-åringarna hade för 45-50 år sen.
Mycket har sagts och skrivits om åldrandets problem. Hur ser du på det?
‒Jag håller med, det är tyvärr väldigt problemfokuserat. Man ser bara att vi skulle bli äldre och sjukare men det är ju fel. Tar man hand om sig så skjuter man också upp sjukligheten. De riktigt gamla, både i västvärlden och i de blå zonerna, dör ganska så knall och fall. De lever och är aktiva ända i kaklet, och så dör de på några dagar. Hellre en sån livskurva än att vara sängliggande i 25 år. Ökad livslängd i kombination med kortare sjukdomstid på slutet är det optimala.