Vasst och exploderande
Den feministiska tidskriften Bang ger nu ut en pocketbok med titeln "Hjärnsläpp -bang om biologism". Flera av artiklarna har tidigare publicerats i tidskriften. Men de nya artiklar som tillkommit hör till bokens mer givande inlägg.
Till de hör Ann Fausto-Sterlings essä "Att könsbestämma kroppen". Ann Fausto Sterling är professor i biologi vid Browns universitet, USA. Hennes kunskaper om biologi tillsammans med hennes egna erfarenheter från feministiskt barfotaarbete väcker respekt.
Flera andra artiklar i "Hjärnsläpp" refererar också till Fausto-Sterlings forskningsrön. Hon menar bland annat att det är en olycklig manöver att som många feminister helt skjuta undan biologin. Istället borde vi ta fram nya analysmodeller. Sterling talar om "konnektionism". Detta synsätt på hjärnans funktioner bygger på komplexitet och på hur hjärnans nervförbindelser agerar och reagerar i samverkan.
Det synsätt som beretts stor utrymme i medierna och i debatten handlar i stort om att mäns och kvinnors hjärnor ser olika ut. Anatomin skiljer dem åt. Dessa avvikelser ska då förklara en mängd olika skillnader i livsmönster hos män och kvinnor.
Det finns forskningsrapporter som påvisar vissa skillnader. Men det är med forskning som med journalistik. Den är inte objektiv. Men de Kalle Anka-experter som glatt luftar sina vulgärtolkningar baserade på några få enskilda undersökningar verkar inte reflektera över detta faktum.
Flera artiklar i "Hjärnsläpp" ägnar sig åt att skjuta dessa så kallade experter i sank. Föredragshållare under konferensdagar med titlar som "Våga tänka kvinnligt", "Mera kvinnligt", Kvinnligt, sinnligt, manligt", kritiseras. Med rätta, för det finns få tendenser som är så diskriminerande som att dras över en kam, enbart för att man är könsbestämd som kvinna.
Tugget om att kvinnor ska vara mer fredliga, ha större simultankapacitet och vara mer lämpade att arbeta gratis i omvårdande funktioner har ingenting med min livserfarenhet att göra. Att döma av essäerna i "Hjärnsläpp" så är jag inte ensam. Inte heller det är någon överraskning. Och var finns de där grottmännen som sitter i fem timmar och stirrar på en frys som ska avfrostas? Missenträsk? Hästveda? I min verklighet har de aldrig trängt sig på.
Samtidigt finns det en viss fisförnämhet i flera av bokens bidrag. Det gäller framför allt de inlägg som skrivits av Bangs egna medarbetare, de som av Jan Guillou lite elakt avfärdas som "Ulrikorna". Malin Rönnblom, doktorand i statsvetenskap, pekar på ett viktigt dilemma. Det är ju så att många, många kvinnor, verksamma i arbetslivet, deltar i konferenser av typen "Våga tänka kvinnligt". Dessa deltagare har roligt och uppenbarligen ger sådana här dagar inspiration.
Hur ska då andra synsätt på kvinnligt och manligt göra sig gällande? De som kommer till tals i "Hjärnsläpp" är akademiker. Det är bra. Den analytiska förmågan finns. Men akademiska kunskaper stannar oftast i kretsen av de närmast sörjande. Därför måste dessa rön, åsikter och erfarenheter populariseras. Malin Rönnblom vågar i alla fall tänka tanken, även om hon tackar nej när hon blir inbjuden att tala på ett "Våga tänka kvinnligt" _seminarium. Hon borde sagt ja.
Spänner bågen ytterligare gör "Hjärnsläpp" när Elina Grandin, redaktör för tidskriften Zon, talar om könsöverskridande och glidande könsidentiteter. "Livet är fullt av undantag från reglerna", skriver Grandin och det är så sant som det är sagt. Där ligger livets storhet och där finns många möjligheter för den enskilde att hitta sitt uttryck och sin väg i tillvaron.
För den som tror att vi människor är förutbestämda att anta en viss form och anamma en viss livsstil på grund av vårt kön, rekommenderas, utöver "Hjärnsläpp", en succéfilm. Pedro Almodovars "Allt om min mamma" finns att hyra på video. "Se människan" var det en klok person som sade.
Så jobbar vi med nyheter