– Jag känner att jag aldrig vill flytta från Trosa, säger Sanna sittande i sitt lilla trähus som ligger centralt i Trosa.
Hon har ingen ugn i kökspentryt, men en frys har hon precis skaffat. "Det är bra att kunna frysa in bär och sånt till vintern". På frysen står nyplanterad vitlök, basilika och murgröna, och några kvistar brudslöja.
Om dagarna sitter hon hemma och skriver, mest till tidningen Vävmagasinet som hon är nyhetsredaktör för.
Att utbilda sig till väverska kändes naturligt efter studierna i genusvetenskap, förklarar hon.
– Genusvetenskap är ett ganska teoretiskt ämne, medan vävandet blev som kvinnohistoria i praktiken. Det är en bra kombination. När jag började väva kändes det som om jag gjort det förr, som om jag kände närvaron av alla kvinnohänder som vävt före mig...
Hon är medveten om att det låter flummigt. Hon funderar mycket kring hur andra kommer att uppfatta henne, men har också en avväpnande distans till sig själv. Skojar mycket och gärna. Som det här med att hon vill ha en kompis.
– Det är så dyrt för mina vänner i Stockholm att åka buss till Trosa. Jag skulle gärna vilja ha en liten kompis här. Jag känner ju ingen.
Önskelistan är längre än så. Huset hon för tillfället hyr kommer att hyras ut till sommargäster när värmen återkommer.
– Jag önskar verkligen att jag hittar ett hus, så att jag kan bo kvar här en längre tid. Och ett frilanskontor. Jag skulle gärna vilja hitta en kör också. Jag gillar att sjunga.
"Back to basic" kallar hon det. I Trosa vill hon landa. Stockholm var för hetsigt och betongen i förorten Bredäng tröttnade hon på.
– Jag orkar inte se mer betong just nu, jag vill bo någonstans där det är vackert. Det är så fint att promenera längs Trosa-ån om kvällarna, med alla blommor på broarna och längs vägarna. Jag är nyfiken på hur det kommer att se ut på vintern.
Drömhuset ska likna huset hon växte upp i, på landet där alla kände alla. Om hon får drömma lite till, skulle hon vilja starta ett textilt galleri i Trosa, eller kanske ett konstmuseum. Eller jobba med sociala medier, som hon också har utbildning inom.
I mitten på oktober ställer Sanna Gustavsson ut en väv på Textilmuseet i Borås, på festivalen Textile Sounds. Hon har även vävt gardiner till Ellen Keys Strand i Ödeshög.
Vävning är viktig kunskap som måste bevaras, menar hon.
– Man måste veta hur ett tyg görs, för att kunna förstå hela miljöproblematiken med textilindustrin.