Vem äter frukost med försäkringstjänstemän?

Vad rör sig i huvudet på en försäkringstjänsteman ifrån Degerfors? Om försäkringstjänstemannen i fråga heter Göran Hägglund råder förmodligen motstridiga känslor. Kristdemokraterna fortsätter att balansera kring riksdagsspärren och har sedan Hägglund tog över partiledarskapet från Alf Svensson 2004 halverats.
Väljarflykten är i ärlighetens namn inte särskilt förvånande.

Övrigt2010-01-29 05:00

Göran Hägglund tog över efter en färgstark, folkkär partiledare. Svensson hade förmågan att få väljare – som normalt inte röstar på KD – att sympatisera med hans mjuka, medmänskliga konservatism. Den förmågan saknar Kristdemokraterna i dag. Där i finns skillnaden mellan att ligga strax över – eller strax under – riksdagsspärren.
Under Hägglund har KD varit ett ganska vilset parti. Bottennappet kom inför vårens EU-val, när partiets unga toppkandidat Ella Bohlin gick till val på att förbjuda snus. Veteranen Alf Svensson räddade sitt parti i sista sekund, men att en mångårig partiledare blev Kristdemokraternas enda parlamentariker är inget styrkebevis.
Därför kan faktiskt KD:s – ibland rent löjeväckande – kampanj ”verklighetens folk” betraktas som en välkommen framgång. ”Verklighetens folk” har blivit partiets biljett tillbaka till den politiska debatten. Plötsligt diskuteras Kristdemokraterna på landets kultursidor. All uppmärksamhet för ett parti som har fyra procent i opinionen, är bra uppmärksamhet.
När Kristdemokraterna i dag samlas för sina kommundagar i – surprise, surprise – Jönköping kan Göran Hägglund alltså se tillbaka på sin kanske starkaste period som partiledare. Några framgångar i väljarstödet har inte synts till, men i vinter har Hägglund i alla fall haft en bild av vem partiet försöker att representera.
I takt med att snön fallit har KD blivit allt kälkborgerligare. Kristdemokraterna måste växa i småstadens villakvarter och behöver utarbeta en politik som tydligare passar väljargruppen. Bostadsminister Mats Odells utspel om att han vill kapa bostadsköerna med hjälp av skattebefriad andrahandsuthyrning är således logiskt (SvD 28/1).
Förslaget vänder sig först och främst inte till 25-åringen som behöver tak över huvudet, utan till 65-åringen som har fått ett rum över och behöver dryga ut pensionen.
I princip är alla idéer som gör det lättare för unga vuxna att flytta hemifrån för att söka utbildning och jobb bra. Fler möten över generationerna är inte heller fel.
Frågan är bara hur många 25-åringar som känner sig lockade av att äta frukostflingor ihop med en försäkringstjänsteman ifrån Degerfors?
Där är Göran Hägglund ännu svarslös.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om