Vi gifte oss i kyrkan
Vi ville ha en präst som utan förbehåll tog emot oss och respekterade oss som ett par. Vi hade tydligen tur av den pågående debatten att döma.
Vi mötte prästen Karola, som verkade se mindre svårigheter än vad vi själva gjorde. Som homosexuell bär man nämligen med sig en medvetenhet om att människor man möter kan tycka att man är fel eller konstig. Synd!?
Det mötte vi inte nu och gör det för övrigt mycket sällan. Vi började planera vår välsignelsegudstjänst i kyrkan. Vi hade ett halvår tidigare ingått partnerskap, som det juridiskt heter. Det var så vi såg den delen, som en juridisk formalitet om än så högtidlig med två vittnen, en partnerskapsförrättare i gamla rådhuset på Stora torget i Nyköping.
Vår åsikt är att det borde vara så för alla oavsett hur paret ser ut, att en del är juridisk och den andra delen, om man så vill och tror, är religiös.
Nåväl, tillbaka till kyrkan. Vår präst, Karola, visade oss olika förslag på akter. Hon föreslog själv att vi skulle utgå ifrån välsignelsen för borgerligt vigda i stället för förbön för ingått partnerskap, som hon tyckte var för kort och torftig.
Vi utformade en välsignelsegudstjänst tillsammans som var precis som vi ville ha den. Karola mötte oss som två människor som valt att leva livet tillsammans. Hon hade inget behov av att understryka vår särart att vi var homosexuella.
Vi växlade ringar och sa ja till varandra inför våra familjer och vänner framför altaret i Franciscusgårdens kapell. Vi sjöng psalmer, lyssnade på Bibelns texter om kärleken och på sånger som vi valt samt Karolas tal till oss. Allt var så högtidligt och fint! Efteråt hade vi en härlig bröllopsfest i Franciscus festlokal.
Vi skriver detta för att visa på ett levande exempel från verkligheten i vår lilla fina stad Nyköping.
Lisa och Petra
Så jobbar vi med nyheter