Ann-Sofi växte upp i en småstad med framåtanda med pappa som drev fotoaffär, mamma som var hemmafru, bror och syster. Hon tränade friidrott, simning och bordtennis och fick – via sina fritidsintressen – vänner i överklassen.
– Jag tyckte att indelningen i grupper var så konstig. För mig är det svenska klassamhällets segregering ofattbar, ingen är vare sig bättre eller sämre än någon annan.
Som barn läste Ann-Sofi mängder av böcker, skrev essäer och dikter.
– För mig var det lika naturligt som att andas.
Hon stavade dåligt, men uppmuntrades av fröken Jones på Ramdalsskolan och magister Bylynd på Tessinskolan.
– Jag blev generad av berömmet. Plötsligt blev mitt skrivande – som för mig varit en privat glädje – synligt. Det ledde till att jag förpassade skriveriet till min ensamma vrå.
Efter gymnasiet studerade Ann-Sofi på Calle Flygares teaterskola i Stockholm. Men efter en studieresa till Finland lade hon drömmen om en karriär inom teatern på hyllan.
–Skådespelarna rörde sig mellan olika världar. Det är svårt och jag såg vad de fick betala för det, de var alla nedbrutna av missbruk. Jag förstod att jag inte hade den styrkan…
Efter teaterskolan turnerade hon under ett år med Up With People i USA och Mexiko innan hon reste till Italien för att gå på konstskola.
– Min man, som jag träffade på nyårsbal i Stockholm, kom till mig i Florens och vi förstod att det var vi två!
Sedan dess har hennes mans arbete fört dem mellan Sverige, Frankrike och England. Ann-Sofie har renoverat och sålt våningar, men framför allt varit en närvarande mamma.
– När Rebecca blev vuxen fick jag väldigt mycket egentid. Vad skulle jag göra med den?
Hon började skriva igen.
– I början kändes det som om jag karvade ner bokstäverna i mitt block, jag saknade lättheten jag kommit i kontakt med tidigare. Samtidigt var det som att öppna en kran, jag sögs in i skrivandet, kände på något sätt ursprunget, den konstnärliga delen av mig själv.
Nu har hennes bok med titeln "Legenden om den längsta natten" tryckts och gett ut. Med den vill Ann-Sofi förmedla insikter.
– Människor har slutat tänka och känna. Det som förr var naturligt för människor är i dag onaturligt. Vi måste återknyta kontakten med jorden, utan den kontakten är vi en utdömd ras.
I boken samverkar djur, människor och naturväsen med varandra.
– Alla och allting hör ihop. Vi är här för att hjälpa varandra. Det måste vi förstå, först när vi gör det kan en förändring ske.
Men Ann-Sofi vill inte komma med pekpinnar.
– Någon kanske väljer att färga sitt hår med växter, någon åker till Arktis för att protestera mot oljeborrning. Vad och hur man gör är individuellt. Jag vill bara visa andra stigar, andra möjligheter.
Hon har redan börjat skriva på två nya böcker.
– Den ena är en andlig deckare. Den andra en bok om hur vi behandlar djur, sett från djurets perspektiv, avslöjarAnn-Sofi.