– Bagaren sover middag, så vi får börja utan hen, säger en vuxen.
På Håcknesta gård, några mil utanför Nyköping har barn och vuxna samlats kring ett stort bord med utsikt över Runnviken i solsken. Till eftermiddagsfika serveras nybakad rödavinbärspaj med vaniljglass. Barnen sitter invirade i handdukar efter att ha badat i poolen och väntar ivrigt på att få hugga in.
– Pajen var ju jättegod, utbrister ett barn.
Varje sommar arrangerar föreningen Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn, Atsub, ett läger för sina medlemmar. Syftet är att barn och anhöriga ska få pausa i vardagen, som ofta präglas av utredningar och kontakt med myndigheter. Med på lägret är föreningens ordförande Birgitta Holmberg, och Amanda Kullberg och Sara Laouini som är verksamhetsansvariga.
– Det viktigaste för att ett barn ska läka, är starka föräldrar. Här får familjerna vila, och vara fredade från polisförhör och psykologer, säger Amanda.
I årets sommarläger deltar 19 personer. Nio är barn. Den yngsta är två år, den äldsta sju. De flesta har blivit utsatta för övergrepp på sin förskola, eller av en anhörig.
– Det sägs att det finns parallella universum, så känns det. Just nu flyr vi livet.
Orden kommer från en förälder som deltar i lägret med sitt barn. När de kom hit vågade inte barnet lämna sin förälder.
– Nu går barnen runt och håller varandra i händerna, och skrattar. Mitt barn brukar säga att hen känner sig ensam, men inte här.
I början av året kontaktade föräldern Atsub för första gången.
– Då var mitt barn inte ett barn. Bara trasig.
Hen minns första mötet med Birgitta, Amanda och Sara.
– Mitt barn led av mardrömmar och post-traumatisk stress. Efter en timme satt mitt barn i Amandas knä, och log för första gången på evigheter. Det var den finaste gåvan jag kunde få, säger föräldern och rösten skär sig.
Sedan dess har Birgitta, Amanda och Sara funnits där för familjen – natt och dag.
– De ser mitt barns behov, och mina behov. De fanns där när mitt barn gick sönder, de gör allt för oss.
Enligt statistik från Brå anmäldes 9364 fall av sexualbrott mot barn förra året. 2015 anmäldes 8198 brott.
– Mörkertalet är stort och långt ifrån alla övergrepp anmäls, säger Amanda.
Under veckan på Håcknesta gård får barnen tid att umgås med de djur som finns där – hästar, åsnor, kaniner och getter.
– Idén med gården är att barn och vuxna ska få komma ut i naturen och få vara nära djur. Det är bra för själen och om man mår dåligt, säger Monica Andersson, som driver gården.
Som barn var Amanda Kullberg med på Atsubs sommarläger. I dag har hon arbetat inom föreningen i elva år.
– Jag blev utsatt för övergrepp när jag var liten. När jag var 15 började jag hjälpa till att ta hand om de yngre barnen på lägret.
Amanda har startat Busta, som är Atsubs jourtelefon.
– Vi får samtal från hela Sverige. Många orkar inte prata ansikte mot ansikte, eller har inte blivit betrodda.
På lägret finner anhöriga stöd i varandra, och barnen blir vänner för livet, berättar Amanda.
– Min bästa vän, som jag kallar min bror, träffade jag på ett läger. Jag var nyligen på hans bröllop.
På sommarlägrets fjärde dag har barnen målat teckningar till en utställning som de ska ha i Stockholm i höst.
– När barnen målar får de ta plats. I exempelvis rättegångar är barnen inte alltid så synliga, säger Sara.
Ett annat sätt att läka på, är att skriva, berättar hon. Därför har Sara startat skrivarkurser på Atsub.
– Jag blev utsatt för övergrepp som barn, och alltid brunnit för att hjälpa andra. Skriva av sig är ett sätt när man inte orkar prata.
Birgitta Holmberg startade föreningen 1993. Som förälder till ett barn som blivit utsatt för övergrepp, önskade hon kontakt med andra anhöriga.
– Det pratas lite om övergrepp i dag, men på den tiden pratade ingen om det.
Via sin advokat träffade Birgitta en mamma i samma situation. Tillsammans startade de hemliga jourträffar på kvällar och nätter i Birgittas källare.
– När jag märkte hur stort behovet hos anhöriga var att ha någon att vända sig till, bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på Atsub, säger Birgitta.
Under eftermiddagsfikat diskuterar barnen gårdagens ridtur. De var lite läskigt, säger någon, eftersom hen fick rida på en av de stora hästarna. En förälder sätter sig vid bordet med sitt nyvakna barn i famnen.
– Titta, nu har bagaren vaknat, säger Birgitta, och barnen och de vuxna jublar.
Amanda Kullberg och Sara Laouini möter ofta föräldrar som är frustrerade eller oroliga för barnets framtid. De vill visa dem att det går att få ett bra liv – trots att man blivit utsatt.
– Allt är inte bara mörkt, och det finns bra hjälp. Att bli utsatt är inte slutet, säger Amanda.
Sara fortsätter.
– Det går att må bra igen. Vi vet det, säger hon och vänder blicken mot Amanda.
Hon nickar instämmande.
– Vi vill visa att det finns hopp.