Känns det jobbigt – att prata om Afrika? Många västerlänningar blir nervösa av att sätta kontinenten i ett politiskt eller ekonomiskt perspektiv, för det kan ju inte annat än bli fel. I stället skrattar vi åt hjälparbetare och kallar dem för missionärer med en västerländsk blick; den som tvärtom inte bryr sig alls är ännu lättare att kritisera.
I väst har vi väldigt olika uppfattningar om vilket moraliskt ansvarstagande och vilken historisk skuld vi ska känna gentemot länder vi profiterar eller har profiterat på. Det blir mycket enklare om vi pratar om hur Afrikas länder ska kunna utvecklas och medelklassen växa, målsättningar som är svåra att protestera mot.
Och Sverige tycker det är viktigt, så viktigt att fem svenska ministrar har varit på World Economic Forum i Sydafrika för att diskutera saken i veckan. "En av de största regeringsdelegationerna hittills", enligt utrikesminister Carl Bildt (M) (SR Ekot 9/5) som naturligtvis var på plats.
Och det hymlas inte med agendan. "Vi engagerar oss i Afrikas framtid, inte bara för att det är vår moraliska plikt utan också för att det ligger i Sveriges egenintresse", skrev finansminister Anders Borg (M) och biståndsminister Gunilla Carlsson i den nigerianska tidningen The Guardian (9/5).
Afrika är den krisande omvärldens hopp. På kontinenten finns några av världens snabbast växande ekonomier, naturrikedomarna är stora och råvaruexporten till Asien växer.
Den demokratiska utvecklingen har varit en förutsättning för det senaste decenniets ekonomiska framgångar; fred är i dag mer regel än undantag. Men skeptiker menar att välståndet endast gagnar eliten och Afrikagrupperna och Forum Syd vädjar till regeringen att "utnyttja tillfället att lyssna på Afrika" (DN 7/5).
EU:s nya jordbrukspolitik riskerar att bli en stor bromskloss. Förslag på jordbruksbudget för åren 2014-2020 ligger på bordet, beslut väntas tas i juni. EU-parlamentet vill behålla kvoter och produktionsstöd på europeiska grödor – för att skydda våra bönder. Men det förstör Afrikas exportmöjligheter och leder till europeisk överproduktion och resursslöseri. Dumpningen av överblivna EU-grödor kommer antagligen att fortsätta i Afrika.
Det är välkommet att beröringsskräcken kring "Afrika" kan lätta när diskussionen förflyttats från vårt postkoloniala samvete till hur ekonomier ska kunna växa. Men utvecklingen förstörs om den europeiska jordbrukspolitiken inte moderniseras radikalt. Nu går utvecklingen i helt fel riktning.