På tisdag kväll gör Viljo Grönfors tv-debut. Han medverkar i en ny serie i SVT under namnet "Tatuerad – Minnen i bläck".
Viljo, eller "Kili" som han kallas är redan känd i Eskilstuna, åtminstone i vissa kretsar. Äldre poliser och individer på livets skuggsida skulle kunna beskriva honom som en tuff jävel. Under en 30-årsperiod fram till 1998 tillbringade han en tredjedel av sin tid på olika kriminalvårdsanstalter.
– Folk hade respekt för mig, men det är inte den respekt man egentligen vill ha. Folk var rädda för mig, säger han.
När SVT i höstas sökte tatuerade finsktalande personer med intressanta berättelser hörde han av sig till producenten. Viljo Grönfors passar nämligen in på beskrivningen. Hans första tatuering utfördes av en morbror när Viljo var åtta eller nio år och utgjordes av pojkens initialer.
– Det bara var två bokstäver men jag var så stolt, berättar han.
Få elever i årskurs ett eller två är tatuerade men Viljo fick inga reaktioner från vare sig lärare eller klasskamrater. Han hade nämligen inga. Viljo uppskattar att hans sammantagna skoltid uppgår till högst två år.
Bristen på utbildning ser han som den främsta orsaken till att hans liv blev som det blev.
– Om jag hade fått samma chans som barnen har i dag så hade jag inte gjort de här grejerna som jag gjorde.
Hans familj var stor och bestod av finska romer. Familjen saknade fast bostad och reste ständigt från plats till plats i Finland. Som nioåring rymde Viljo från sina föräldrar.
– Jag var runt nio år när jag började säga ifrån och gick min egen väg. Vid ett tillfälle passerade vi en stor gård där jag gömde mig. En familj tog mig under sina vingar och jag blev där några år. De åren gick jag i skolan, berättar han.
Från tio års ålder kom han att stå på egna ben. Han försörjde sig bland annat på ett tivoli som "svävande huvud" sittandes hopvikt i ett skåp med speglar.
17 år gammal for han till Sverige för att söka lyckan.
– Men missbruk och kriminalitet går hand i hand. Det började gå snett tidigt, säger han.
Innan Viljo fyllt 50 hade han dömts för bland annat våldsbrott, bedrägerier och narkotikabrott.
I takt med att avsnitten i brottsregistret blev allt fler minskade de otatuerade ytorna på hans hud. Armarna fylldes först, sen bröstet och ryggen. Flera av hans tatueringar är gjorda i fängelset.
– Det blev statussymboler som skulle visa att jag var lite hårdare än alla andra.
Den 19 februari 1998, i en häktescell i Västerås, där Viljo satt inlåst som misstänkt för, och skyldig till, grovt narkotikabrott, vände livet. Han blev frälst, och kunde för första gången se att han behövde hjälp.
För narkotikabrottet dömdes han till missbruksvård.
– När polisen skjutsade mig till behandlingshemmet var jag handbojad (handfängslad). Personalen frågade "vad är det där, hur ska vi klara av honom"? Efteråt sa personalen till mig att jag var ett monster när jag kom, men en gentleman när jag stack därifrån.
Var du ett monster?
– Ja, både sett till hur jag såg ut och min attityd.
De senaste 20 åren har han avhållit sig från alkohol, narkotika och tobak.
– Jag slutade med allt, kokain, amfetamin, sprit, cigaretter, snus. Jag har inte tagit något återfall heller.
Viljo Grönfors utstrålar ett inre lugn. Han har inget revir att vakta, ingen status att skydda. Han är sig själv. Att han inte längre umgås i kriminella kretsar betyder dock inte att han blundar för sina gamla olyckskamrater.
– Jag hälsar på dem och kramar om dem. Många är lite imponerade över att jag lyckats lämna det där livet bakom mig. Till och med vissa poliser stannar till och säger att de är impade av att se mig så här när de vet hur det var förut.
Ångrar du något?
– Ja, det finns saker jag ångrar, som att jag skadat och varit elak mot andra. Det måste jag bära med mig. Man lider inte så mycket själv när man är mitt i missbruket men omgivningen lider, ens barn och föräldrar. För en tung missbrukare finns bara två vägar att gå. Antingen blir man frälst eller så dör man.
I dag ser Viljo Grönfors ut att vara vid god vigör. Det stämmer dock bara delvis.
– Det kanske inte syns utanpå men inuti är jag ganska slut. Jag har hjärtfel, har dåliga njurar och lungor och diabetes. Massor med fel som kan kopplas till det liv jag levt.
Det finns även ett beroende han inte blivit kvitt, det att tatuera sin kropp.
– Jag har några lediga platser här på sidorna och ska fortsätta om någon vecka. Men det blir bara bibliska motiv numera.