Vilken energi och glädje

Men grattis också till publiken att ett antal offentliga konserter också finns med på turnén.
Klezmermusik har ju blivit allt större på senare år, och vi har haft rätt många grupper på turné i våra trakter.
Men Klezmofobia i går hade något alldeles extra. Och det var sångerskan Channe Nussbaum. Hennes svärföräldrar var judar och kom från Polen till Danmark 1906. Hon har gått i judisk skola och lärt sig tala och sjunga på jiddisch.
Hela hon var som ett energiknippe, dansade runt på scenen när hon inte sjöng och fick till och med upp så många på benen att det blev kedjedans runt salen. Med blyga svenskar. I Nyköping. Men det var bara så självklart när hon satte igång.
Lika självklart kunde hon sjunga om olycka och smärta och kärleken till Yiddische Mame. Och fick hjälp av musikerna med klagande tonfall från instrumenten. Mycket gripande var också hennes kärleksfulla sång till sin dotter, Kleine Tochter.
Annars var det den stora glädjen och feststämningen denna kväll som blev vitamininjektionen. Klarinetten joddlade och böjde sina toner så där mänskligt som vore den en röst, och om det inte räckte i volym tog trumpeten över.
Gruppen hade också ett eget sound från gitarren och de ibland riktigt starkt pådrivande trummorna.
Och i hörnet stod en märklig man med stukad höghatt på huvudet, som kommen ur en Dickens-roman. Men han spelade på något så exotiskt som en kontrabas-balalajka. Ibland bullrande som ett rytminstrument: Dim-dom, dim-dom. Ibland med mustiga ackord över alla tre strängarna. Vilken attraktion!