Visst ska Strängnäsvåga tro på framtiden
Ryanairs framtidstro är det inget fel på, optimismen tycks spira. Men hur är det med försvaret? Omställningen till ett insatsförsvar är påkallad och nödvändig i omställningen från invasions- till insatsförsvar. Det behövs inte lika många anställda, vilket oundvikligen leder till att människor förlorar jobbet. När socialdemokraterna fastställt sin lista över vilka förband som ska läggas ned är nu P10 ett av dem. Inget annat parti har än så länge deltagit i den processen.
I Strängnäs låter man inte orosmolnen förmörka himlen, utan pekar på att andra orter klarat förbandsnedläggningar på ett bra sätt. Som exempel tas såväl Falun som Norrtälje. Det är en framåtsyftande attityd. Att enbart hoppas på statliga så kallade ersättningsjobb, är vanskligt och begränsande. Även om Södermanlands regemente sedan 1921 varit en del av den lokala identiteten, finns det inte skäl att gräva ned sig. Strängnäs har en strategiskt god position i en Mälardalsregion med goda utvecklingsmöjligheter. Kommunen står heller inte helt oförberedd den dagen beslutet om nedläggning kommer.
När och hur beror på hur regeringen agerar för att få majoritet för sin försvarsproposition. Klart är att den målat in sig i ett hörn och desperat försöker skylla ifrån sig. Men egentligen är det solklart: socialdemokraterna trodde på fullt allvar att de kunde göra upp om finansieringen med vänstern och miljöpartiet och sedan vandra över och få stöd för innehållet hos ett par eller flera borgerliga partier.
Så länge socialdemokraterna inte på allvar försöker möta de eniga borgerliga partierna i förhandlingarna, är det uppenbart att partiet medvetet offrat en chans att nå historiskt bred enighet i försvarsfrågan. En överenskommelse över blockgränsen skulle ha stöd från närmare 85 procent av riksdagen. En symbolisk styrka för svensk försvars framtida inriktning. Men socialdemokratin ser ut att ha gjort ett annat val.
Så jobbar vi med nyheter