VM-hockey skakar inte om längre
När Tyskland effektfullt satte dit 21 i den första periodens allra sista sekund mot Tre kronor i VM-kvarsfinalen gäspade jag bara till framför teveapparaten.
När sedan Sverige hade vänt tillbaka efter två m y c k e t starka perioder, som med tanke på att Slovakien väntar i semifinalen luktar VM-guld, kände jag heller ingenting.
Backen Pierre Hedins påpassliga 32-mål borde gjort att det i alla fall ha surrade till i maggropen. Men jag kände ingenting. Inte ens när Kristian Huselius snitsade in den avgörande fyran eller när sedan Markus Näslund show startade lyfte jag på ögonbrynen.
Jag tänker inte sitta och skylla på dåliga tevesändningar. Visst finns många störande element, men också en stor ambition.
Nej, VM ett OS-år är egentligen en omöjlighet. Om sponsorerna kräver ett mästerskap kan det väl läggas i en B-nation som kan leva upp för ett VM. Men också en sådan lösning skulle kännas konstlad.
Det var några år sedan mästerskapen var så viktiga att gruppspelet avgjordes i domstol. Och Tomas Sandström gjorde mål som fick en att hysteriskt vråla rakt ut.
Damlandslagets OS-bronscoach, Christian Yngve, yppade ett mycket vettigt förslag när jag kollade in Nyköpings Hockeys fystester i går. VM varannat år och kval för B-nationerna varannat år.
För att ta sig tillbaka till de VM-känslorna måste också den för topplagen meningslösa vägen mot kvartsfinal kortas av. Vad sägs om ett rakt gruppspel där de fyra bästa möts i semifinaler. Det känns mera som kittlande rättvisa.
På den lokala fronten har det varit smått hektiska hockeyveckor som avslutas på måndag med att Nyköpings avtal med elitserieklubben Linköpings HC offentliggörs i Stångebrohallen.
Nyköping har efter två år av riktigt bra grundserier i norra allsvenskan slutade etta respektive tvåa medvetet vaskat om i laget där tidigare stjärnor som exempelvis Artis Abols och Fredrik Ohlsson har tagits bort.
Det faktum att laget har floppat i den fysiskt sett tuffare superallsvenskan de bägge åren har inte medfört att laget har köpt in en massa muskler. Tvärt om.
Finsk speed och teknik har köpts in till den som redan finns i sådana som höstformstarka Fredrik Håkansson och Robert Åndberg. Farten ska döda i Jens Hellgrens filosofi. Intressant! Men ännu obevisad storhet.
Några tuffa pjäser behövs också. I rollen som både elaka och målfarliga kan nyförvärven Roger Jönsson och Pär Holmqvist bli lyckträffar.
Jag har under hela förra säsongen efterlyst en extremt defensiv Fokin-back i laget och angett Anders Hillström som en önskevärvning i den rollen. Nu är han här igen. Bra värvning det också.
Det finns egentligen bara en punkt som man kan vara kritisk till redan på förhand. Nyköpings Hockey har inte lyckats ta tillvara på de egna produkterna som bevisligen platsar.
När det fanns chansen att värva tillbaka Johan Eriksson borde den ha tagits. Jag menar inte då årets bäste Nyköpingsforward, Urban Omark, slogs om samma plats. Johan borde lotsats in i laget tidigare. Och framför allt borde liknande tålamod som har getts till andra spelare även gällt backen Calle Johansson
Nu är inte Nyköpingsledningens hårda linje enbart negativ. Truppen är klar rekordtidigt, vilket bådar gott speciellt för inledningen av norra allsvenskan.
Så jobbar vi med nyheter