VM-medaljen är unik
Knappt tio års avelsverksamhet och Malle Jöever-Friman har redan tagit en VM-medalj den första för en svenskfödd islandshäst. Det har gått fortare än jag någonsin hade trott, säger hon lite förvånat.
Vinterpälsen är alldeles för varm för att de ska tycka om lyxen. Vädret vi har haft i Sverige de senaste dagarna överensstämmer med vad de deras förfäder var vana vid på Island.
Ute i hagen går redan killarna. Blöta, lite leriga, men den regnvåta hårremmen får dem bara att se charmigare ut.
Alfred Friman och Malle Jöever-Friman har sedan de flyttade till den 40 hektar stora gården Wreta utanför Nyköping 1992, bedrivit avel. Och i år kom belöningen.
Ett VM-silver i augusti för sexåriga ston med Náttfaradis.
Det finns ingen garanti att man ska producera en stjärna. Det är bara att tacka och ta emot när man får en, säger Malle.
Náttfaradis rids och ägs numera av islänningen Magnus Skulason, som tillsammans med sin fru Anna tävlar på hög nivå men även sysslar med avel.
Så att han köpte mitt sto måste betyda att vårt jobb är med beröm godkänt.
Malla är stolt över sina svenskfödda islandshästar.
Vår VM-medalj visar att vi kan avla islandshästar även här i Sverige. Vi behöver inte importera från Island. Det viktiga är att de får samma förutsättningar här som på Island när de växer upp.
Med svenskfödda menas att stoet är betäckt i Sverige. Det finns också en annan variant, så kallad moderlivsimport, där stoet betäcks på Island innan transporten till Sverige.
Och det brukar vara en del diskussioner vad som är riktigt. Men jag tycker att Made in Sweden är det riktiga.
Ett av hennes fyra avelston Svala är tillexempel svenskfött. Men det var drottningen i hagen, Rán, som fick henne förälskad i islandshästarna på allvar en gång i tiden. 1988 på NM närmare bestämt.
Jag var och tittade på NM på Vårgårda och hon kom trea i töltklassen. Hon var en riktig töltstjärna. Och när hon blev tills alu var det bara att köpa henne. Rakt av, säger Malla och får ett skimmer över ögonen.
På Wreta gård får djuren gå ute året om. Det finns vindskydd för djuren på sommaren då flugor och knott irriterar och stall att tillgå för de riktigt kalla vinternätterna. Men annars låter paret Friman hästarna leva i flock.
Det är viktigt. Det är där de får sin uppfostran. Svenskfödda hästar som växer upp ensamma kan bli helt odrägliga. De har ingen respekt och rangordningen är förstörd. Se hur mammorna ryar med sina föl i hagen. Det är guld värt för mig sedan.
Malle rider inte själv in sina hästar.
Efter en bilolycka för några år sedan kan jag inte göra några tunga jobb. Min uppgift är: leda, lyda, longera, promenera, följa och prata.
Den tysta kommunikationen mellan Malle och hästarna är speciell. Hon tar sig tid att klappa om alla hästarna och vänder till och med tillbaka in i hagen eftersom den tidigare ledarhingsten och numera kastrerade Loftfaris vågat sig fram till staketet.
Malle är med hästarna från deras första andetaget. Med mjölktest kan hon på dagen läsa ut när stoet ska föla och sedan sitter hon med kikaren i huset och bevakar henne i hagen.
Det brukar bara pågå ett dygn, och för det mesta behöver jag inte ingripa, men jag vill ha koll på allt.
Och när fölet väl är fött är det Malles tur att försöka hitta ett passande namn till den nya varelsen.
Det brukar ge sig automatiskt. Jag har en stor bok med isländska hästnamn och det namn som fastar i huvudet brukar vara det som jag väljer.
Som Ráns (havets drottning) son Gumir (havsgud) och Svalas (prinsessa) son Prins.
Gumir och Blidfaris har Malle behållit som hingstar. De andra har blivit kastrerade.
Jag kan inte spara alla, säger hon sorgset.
Hennes favorithingst, Solfari, fick hon avliva i augusti i år. Ett hårt slag för avelsverksamheten, men även på det personliga planet.
Eftersom jag inte har några barn är det här mina barn. Min familj. Jag säljer inte till exempel hästarna till vem som helst, utan jag väljer köparna.
Och när Malle börjar plocka fram bilder på sina hästar och berätta om hur de föddes och vad som hänt senare i deras liv, är det precis som att höra en stolt mormor eller farmor beskriva barnbarnens framsteg.
Så jobbar vi med nyheter