NO-läraren Torbjörn Enetjärn blir eld och lågor när han berättar om projektet. Eleverna får lära sig om allt från biologisk mångfald till vetenskaplig metodik, menar han.
‒Träskmarker har alltid varit symboliskt viktiga och betytt mycket i mänsklighetens historia, men från mitten av 1800-talet och framåt har man försökt dika ut mycket för att få åkerjord. Det gör att mångfalden i naturen blir utarmad, säger Torbjörn Enetjärn.
Vid fem tillfällen de senaste veckorna har de sju eleverna i årskurs åtta på Waldorfskolan satt på sig stövlarna och besökt ett och samma träsk, som ligger bara några kilometer från skolan, strax söder om 57:an.
De har bland annat hunnit med att inventera arterna i området och studerat omgivningarna från ovan med hjälp av en slags primitiv kameradrönare i form av en heliumballong.
På den sista utflykten får de i uppgift att välja ut en plats och rita av den.
‒Det är coolt hur mycket det finns i ett träsk som man inte har någon aning om, konstaterar Albin Hagberg, som bland annat lärt sig hitta och plocka tranbär i den våta omgivningen.
‒Det finns till och med köttätande växter, säger Linus Borin.
Tanken är att eleverna ska återkomma en gång per årstid och upprepa processen, för att studera hur naturen byter skepnad. Pooja Gupta, konstnär från Indien, instruerar barnen:
‒Försök att välja en plats som ni kan hitta tillbaka till när det blivit vinter, säger hon på engelska.
Art lab Gnesta står bakom Projektet "Swamp storytelling", som kombinerar konst och vetenskap. Kombinationen kan verka udda, men är väldigt viktig, förklarar Pooja Gupta. Hon arbetar mycket med att göra nya forskningsrön tillgängliga med hjälp av korta filmer och andra grafiska uttryckssätt.
‒Myndigheterna i Indien läser aldrig våra vetenskapliga rapporter om hur till exempel skogen mår. Vi måste hitta andra sätt att nå fram, säger Pooja Gupta.
Hon ska snart åka tillbaka till Indien, men en kollega kommer troligtvis till Sverige i vår för att följa upp hur det går för åttorna på Waldorfskolan.