Wallström ett tungts-namn ur leken
Göran Persson har inte aviserat sin avgång. Men partiet går bakåt i ordentlig motvind. En debatt om partiledarskapet förstärker enbart bilden av ett parti i politisk kris. Margot Wallströms nej ska därför inte tolkas som ett stöd för Göran Perssons ledarskap, utan en markering att hon inte vill bli slagträ i en sönderslitande debatt. Åtminstone inte före valet. Handlar krisen enbart om Göran Persson? Det mest markanta är ju partiets genomgripande brist på visioner. Vart går socialdemokraterna? Den frågan är lika obesvarad som frågan om när Göran Persson tänker avgå.
Och vilka ropar idag mest efter Margot Wallström? Den mest högljudda kritiken mot Göran Persson kommer trots allt från partiets vänsterfalang. Där finns partiets EU-motståndare och de lär inte ingå i kommissionär Wallströms fan club. Och fackförbundet Seko drömmer om att hon ska återvända från Bryssel för att skrota avregleringar och återinföra gamla trötta monopol. Är det då verkligen Wallström de ropar efter? Det verkar främst handla om Perssons avgång.
Margot Wallströms inhopp i EU-valsdebatten visade att hon snarast stod till höger om Göran Persson inte minst i frågan om EU och hon var inte rädd för att ifrågasätta partiets bild av Sverige som världens mest framstående stat inom skola, vård och omsorg. Just därför skulle hon kunna bli den svåraste motståndaren för den borgerliga alliansen i kommande val.
Men omställningen från EU-arbete till inrikespolitik borde bli svår. Lockar det att komma hem från arbetet med det gränslösa Europa för att bli banérförare för skräckscenarior om social turism från de nya EU-länderna? För ett parti som verkar för vårdmonopol och applåderar LO-protektionism? Margot Wallström har idag ett utmanande uppdrag i ett EU som växer och utvecklas i en spännande riktning.
Kanske valet är så enkelt för hennes del att jobbet som vice ordförande i EU-kommissionen smäller högre än att vara partiledare i Sverige.
Så jobbar vi med nyheter