Det skulle kunna ha varit en riktig lågbudgetproduktion som lever på folks saknad efter en artist som gick bort alldeles för tidigt.
Nu är det tack och lov inte så. De tolv personerna på scenen, allt ifrån dansare till musiker och ”Whitney” själv är helt enkelt riktigt bra på vad de gör. Det handlar om en riktig show som bland annat passerat Australien, USA och Örebro – innan stoppet i Nyköping och färden vidare till Danmark och Norge. Sydafrikanska Belinda Davids som ikläder sig huvudrollen vaskades fram bland 15 000 auditions i elva länder och ikläder sig huvudrollen.
– Jag ville alltid bli som Whitney när jag var liten. Det är ett privilegium att få vara här, säger hon efter att ha sjungit "Didn´t we almost have it all".
En av de soulballader som jag tyckte lät proffsiga, men samtidigt tråkiga i studioversionerna. Men här får musikerna liv i nästan alla av dem.
Längst framme vid scenen sitter syskonen Beatrice och Elinor Kvist och jämför Davids med originalet.
– Hon kan ta alla höga toner som Whitney kunde ta. Hon försöker göra henne, men har inte samma karisma och scennärvaro. Men det är såklart inte så lätt, säger Elinor Kvist.
– Jag gillar Davids, det är likt och hon är jätteduktig, men hon har en mer allvarlig framtoning, säger Beatrice Kvist.
Att säga att lördagens konsert är det närmaste Whitney Houston någonsin kommer att komma Nyköping har flera bottnar. Inte bara för att hon dog alldeles för tidigt 2012. I livet hade en av världens mest säljande artister aldrig någonsin dykt upp på Culturums scen en lördagskväll i oktober.
Jag är tveksam till att alla i publiken är gamla inbitna fans till Whitney, men när Belinda Davids ber dem att ställa sig upp och dansa så behöver hon bara be en gång.
I slutet av konserten kommer förstås de två största hitsen "I wanna dance with somebody", där 80-talssoundet fått ge vika för en långsammare, mer rytmisk version. Sedan är det "I will always love you" kvar som får stående ovationer. Allt till ett bildspel över Whitneys liv som avslutas med en dödsruna.