Yellow-Mike skapar stämning
eller sitter och lyssnar till
Mikael Erikssons musik. En man med gitarr får stället att låta som ett bättre 70-talsgig. Publik i hög medelåler kan definitivt känna sig hemma. Även yngre verkar må bra.
Ja, de har växt upp med föräldrar som spelar låtar från 70-talet och tycker om den musiken, säger Micke.
Han kör sin andra säsong på Hamnmagasinet.
På torsdag har han sin avskedsföreställning denna sommar.
Sedan blir det nya jobb ute i landet, solo eller med medlemmarna i The Yellow Mike Band. Det är fyra musiker och två tekniker. Repertoaren är blandad.
Vilken är din egen favoritmusik?
Min musiksmak är så bred. Det är allt från opera till pojkbandsmusik, från à capella till hårdaste hårdrock.
Mickes fasta bas är Tullinge. Han har alltid trivts i Nyköping men har sina rötter i Stockholm och tänker stanna där.
1995 blev han heltidsmusiker och han gör nu 300 jobb om året. Det innebär att han får se åtskilligt av vårt avlånga land.
Är det inte slitsamt att vara så mycket ute på turné?
Jag är nykterist, så det sliter inte särskilt på mig. På
dagarna aktiverar jag mig väldigt mycket. På sommaren spelar jag golf och på vintern blir det skidåkning. Mitt band spelar mycket på skidorter.
Micke berättar att musiken han väljer att spela alltid beror på vilken publik som kommit. Ingenting spikas i förväg.
Jag tolkar stämningen och väljer låtar efter den. Oftast blir det bra. Är man fel ute får man ändå köra låten till slut och ändra inriktning med nästa låt.
Han tycker inte att krogpublik är särskilt jobbig, vilket man skulle kunna tro.
Absolut inte! När det är livemusik vet folk vad som gäller. Jag försöker skapa en god stämning genom att prata med publiken, det är jätteviktigt. Underhållningsvärdet är faktiskt viktigare än att musiken är väldigt bra.
Familjeliv?
Jag har en liten dotter. Jag har nyss separerat.
Så jobbar vi med nyheter