Yvonne gick 78 mil
Yvonne Bernhardsson i Nyköping läste ett reportage om Pilgrimsleden i norra Spanien till Santiago de Compostela. Därmed var hon fast.
Några särskilda fysiska förberedelser gjorde hon inte, hon har idrottat mycket genom åren och i dag cyklar hon och åker inlines. Hon har sprungit många långdistanslopp.
Hon skaffade mer fakta om Pilgrimsvandringen. Köpte böcker, letade på internet och märkte att fler och fler gjorde vandringen, även många kända människor. Yvonne bestämde sig för att göra vandringen när hon fyllde 50 år.
Vi hade karta och läste vad det skulle innebära och hur vi skulle bete oss, berättar Yvonne. Pilgrimsleder gick förr genom hela Europa Det började runt 800-talet. Människorna gick från den plats de bodde till katedralen i Santiago. Vi flög till Biarritz och tog ortståg till Pyreneernas fot.
Vandrarna får ett pilgrimspass som stämplas varje övernattning.
Första dagen över Pyreneerna var tuff. Brant , vi gick tre mil med tio kilo på ryggen. Packningen var bantad så mycket det gick. Man bara börjar gå. Det blir som ett långt led, så blir vandringen monoton och man sjunker in i ett slags koma. Man har ungefär samma människor runt sig. Där finns många från Frankrike, Spanien och Brasilien, många av dem går av religiösa skäl. Ofta hade de någon hemma som skall bli hjälpt av deras vandring.
Första målet var att fixa vandringen och sedan skulle hon uppleva landet.
Det var spännande med nya miljöer och nya människor. Det är inte målet som är grejen utan vägen dit. Jag upptäckte att man behöver väldigt få grejor, det räcker med mat och tak över huvudet och trevliga människor. Men gärna att man går två och stöttar varandra.
Invånarna lever på pilgrimerna och härbärgen och matställen finns överallt. Vandrarna bjuds på vin och det är billigt. Ibland kan man sova i klostren.
Det är svårt att sätta ord på vad jag fått ut av vandringen. Man blir segare. Det uppstår problem hela tiden som måste lösas. Man är tvungen att koncentrera sig på uppgiften. Det är mycket en mental fråga att man kommer fram, säger Yvonne som gick med stora blodiga blåsor under fötterna trots träning och ordentliga skor.
Vid etappmålen blev det först tvätt, ombytena var få. Så mat och tidigt upp. De vilade en dag men blev rastlösa benen ville bara gå.
När vi gått igenom ceremonin som pilgrimerna gör vid målet ville jag inte åka hem, det kändes fel. Det kändes väldigt tomt ett tag, berättar Yvonne.
Så jobbar vi med nyheter