Arja Saijonmaa svarar i sin finska mobil, men säger direkt att hon befinner sig "hemma" i Stockholm den här veckan. Den självklara frågan – om hon känner sig mest finsk eller mest svensk – får henne att brista ut i ett stort skratt – och en visa.
– Jag är hemma lite överallt i världen. Det är väl som i den där snapsvisan du vet (hon börjar sjunga). "Minne, jag har tappat mitt minne. Är jag svensk eller finne, kommer inte ihåg. Skål!"
Något allvarligare konstaterar Arja Saijonmaa sedan att hon har sina rötter i den östfinska myllan, men att hon numera hör lika mycket hemma i Sverige och i Paris och att hon gärna kallar sig EU-medborgare.
– Hela mitt liv har gått ut på att bygga broar mellan de nordiska länderna och de nordiska kulturerna.
Mötet med den grekiske musikern och motståndsmannen Mikis Theodorakis förde den unga Arja Saijonmaa ut på världsturné i början av 70-talet.
– Under den turnén fick svenska artister upp ögonen för mig och jag fick möjligheten att sprida Mikis musik i Sverige. Det ledde till både skivkontrakt och guldskiva, berättar Arja.
Skivorna har blivit många sedan dess, totalt över 30 stycken. Ungefär hälften har getts ut på finska, hälften på svenska. Även genremässigt har spridningen varit stor, från nordiska visor till schlager och tango.
– Jag har aldrig tänkt i genrer; det viktiga för mig har varit om musiken är bra eller inte. Men i grunden för allt jag gör finns ändå den svenska sång- och vistraditionen. De lyriska texterna är viktiga för mig.
En annan musikgenre som Arja ägnat mycket tid och energi åt är den finska tangon. I början av 1980-talet gjorde hon en välbesökt krogshow på Hamburger börs i Stockholm som ägnades helt åt finsk tango.
– På den tiden hade finsk tango dåligt rykte i Sverige och kopplades ihop med finnjävlar, vodka och knivar. Men jag tog in tangon i finrummet.
När Arja Saijonmaa i eftermiddag kommer till S:t Botvid för att inviga den finska kulturveckan kan publiken räkna med att få höra både finsk tango, svensk visa och några av Mikis Theodorakis sånger. Men exakt hur programmet ser ut bestämmer Arja och hennes musiker i stunden.
– Det beror lite på stämningen och åhörarna. Jag tar alltid tempen på publiken och styr programmet efter det. För mig är det viktigt att varje konsert blir unik.